Han är ansvarig för Stockholms internationella fredsforskningsinstituts databas över världens militära utgifter. Och han oroar sig över siffrorna han ser från 1960-talet tills idag.
– Jag förstår att länder vill kunna försvara sig själva och att folk vill känna sig trygga, men varifrån ska regeringarna ta alla pengar. Jag undrar om de verkligen har tänkt på de ekonomiska konsekvenserna, säger Nan Tian, forskare vid SIPRI och en av våra slottstalare under Kastelholmssamtalen på torsdag den 30 mars.
När Nan Tian studerade på universitet i Kapstaden, där han är uppväxt, hade han turen att komma i kontakt med en professor från Storbritannien som uppmuntrade honom att titta på ekonomisk utveckling i relation till konflikter och militära utgifter, ett rätt så outforskat område. Det blev en master i ämnet och sedan en doktorsavhandling. Att vara uppväxt i Sydafrika på en kontinent, som verkligen blivit förstörd av olika former av konflikt och där många sköra och underutvecklade ekonomier kämpar för sin överlevnad, påverkade honom i valet av ämne.
”Regeringar kan alltid hitta en orsak till att satsa på militären”
I dagsläget sitter Nan Tian på SIPRI i Stockholm där han leder programmet för militäriska utgifter, vars främst mål är att samla ihop data över världens militära utgifter. Och år efter år ser han och hans kollegor hur de militära utgifterna ökar. En kort tid efter kalla kriget när Berlinmuren föll gick de militära utgifterna ner och en global nedrustning fanns på agendan. Regeringarna ville satsa på utbildning, infrastruktur och sjuk-och hälsovård i stället. Men det höll bara i tio år.
– I slutet av 90-talet och i början av 00-talet ändrades allt igen. USA och deras allierade gick till krig i Afghanistan och Irak och därmed ökade deras militära utgifter. Det reagerade Kina på och började även satsa på militären i sin stormaktstävlan med USA. Länderna runt omkring Kina kände då sig hotade och började satsa mer och mer på militären. Indien som är ett växande ekonomiskt land ville visa fram fötterna också inom det militära och i Ryssland kom Putin till makten år 1999. Han hade redan då ambitionen att bygga upp den ryska militären till hur den var under sovjettiden och satsade på att modernisera den med fler avancerade och moderna vapen, säger Nan och konstaterar torrt:
– Regeringar kan alltid hitta en orsak till att satsa mer på militären.
Men sedan år 2015 har de militära utgifterna ökat ännu mer, oavsett vad som händer i världen.
– Också under pandemin och den pågående klimatkrisen – har mer pengar gått till militären– fastän dessa två kriser inte har några militäriska lösningar överhuvudtaget, säger Nan.
– Innan kriget i Ukraina, var regeringarna tvungna att rättfärdiga inför sina medborgare varför militären behöver få mer pengar än vad de fick föregående år, fortsätter han.
– Nu stödjer många invånare de militära satsningarna. Nu handlar det inte om pengar ska gå till militären utan om hur mycket den ska få. Försöker du sedan som forskare diskutera upprustningen och de militära utgifterna blir du kritiserad för att inte vara i kontakt med verkligheten. Det är som om hela berättelsen om fred och krig har förändrats.
Fredsarbetet har även blivit svårare, säger Nan. I stället för en diplomatisk dialog, där vi jobbar mot fred och säkerhet, satsar nu många länder på en militärisk upprustning och fler vapen.
– Som om vi vill säga: ”attackera inte mig, jag har vapen att försvara mig och kan även slå tillbaka”. Det är ett mycket farligare spel att spela och jag tror vi behöver vara försiktigare. Situationer eskalerar lätt.
”Varifrån ska regeringarna få pengarna?”
Nan förstår att folk behöver känna sig trygga och att länder vill kunna försvara sig själva. Naturligtvis.
– Men stora satsningen på militären betyder även att fler vapen kommer att tillverkas och om länderna hamnar i en konflikt finns fler vapen att använda mot varandra.
Det som oroar Nan mest är att andra sektorer i samhället kommer att bli lidande:
– Har länder verkligen tänkt på konsekvenserna av de ökade militäriska utgifterna?
Han ser flera problem.
– Antingen får länder ta större lån eller mer skatt från sina invånare för att ha råd med de militära utgifterna. Som i Danmark där man för några veckor sedan tog bort en röd dag för få in pengar till militären. Eller så måste man skära ner på utbildning, sjukvård och andra viktiga områden. De förhöjda militäriska budgetarna är inte gjorda för ett eller två år utan vi pratar om en förhöjning av militära utgifter för 5–10 år framåt, vilket kommer att ge långsiktiga bekymmer. Jag tycker inte att vi hör tillräckligt om detta.
Nan kopplar sedan an till vår början. Till världen han kommer ifrån. Sydafrika och det södra jordklotet.
– Europas blick är nu enbart på Europa och Ukraina. Inte för att ta bort någon vikt från det, men glöm inte bort resten av världen och vad för utmaningar som finns där. I exempelvis Sverige har den nya regeringen sagt att de kommer att skära ner på utvecklingsstöd till andra länder. Det kommer att påverka de tidigare mottagarländerna både på kort och lång sikt.
Han tänker på kampen för resurser, för vatten, land och mat. En kamp som utvecklingshjälp gått till och som med klimatförändringarna blir ännu mer akut.
– Bristen på inkomst är dessutom en stor faktor till konflikt. Utan utvecklingsstödet, kan även risken öka för att konflikter bryter ut. Det är oroande, säger Nan och understryker ännu en gång:
– Vi hör inte tillräckligt mycket om detta. Vi diskuterar det för lite.
Följ Kastelholmssamtalen på webben
Tycker du också att det är viktigt att diskutera dessa frågor och höra mer om vad Nan Tian och de andra slottstalarna har att säga om ämnet fred, krig och pengar. Lyssna på slottssamtalet online på torsdag den 30 mars klockan 14.15 här på vår hemsida eller direkt på vår Youtube-kanal.
