I rapporten analyseras Finlands lagstiftning och praxis i frågor som rör minoriteternas utbildningssituation: rätten för språkliga minoriteter att få utbildning i och på sitt modersmål, dels ur ett folkrättsligt perspektiv, dels
som en rätt enligt finsk lagstiftning. I praktiken kan rätten förverkligas på många sätt: genom statliga eller kommunala skolor som meddelar undervisning i eller på minoritetsspråk, genom privata skolor som upprätthålls av minoriteterna
själva och som åtnjuter eller inte åtnjuter bidrag av det offentliga. Vissa minoriteter kan också anse att språkundervisningen förverkligas bäst i hemmet.
Även om svenskan juridiskt är ett av Finlands två officiella språk och inte enbart ett minoritetsspråk, analyseras också svenskans ställning i skolan.
Situationen för samiska, romani, ryska, tatariska, jiddisch och karelska granskas likaså — Kristian Myntti skildrar en intensiv språkpolitisk-juridisk debatt som visar på hotbilder men också framsteg för de olika språken.