Ahmad vill vara vårt fönster mot Iran

Ahmad Shafiei bor på Åland med sin familj och arbetar i sin butik Puneh Oriental på Torggatan.

Ahmad är uppvuxen i Irans och Persiens första huvudstad Shiraz. Efter revolutionen var han aktiv inom politiken vilket ledde till att han snart fick problem med regimen. Efter åtta års kamp insåg familjen att de måste fly landet. De levde på många olika ställen, bl.a. i Turkiet, innan de till sist i januari 1992 landade på Åland som flyktingar. För familjen var det viktigt att komma någonstans där de kunde uppleva en grundtrygghet. Denna trygghet upplevde de direkt då de kom till Åland. De kände att de kunde lita på ålänningarna och de finska myndigheterna var hjälpsamma och ärliga. I Turkiet måste man vara försiktig med polisen p.g.a. att de samarbetade med underrättelsetjänsten i Iran, och kunde arrestera och överlämna iranier vid gränsen.

Ahmad tycker att Åland har förändrats mycket positivt under den tid han har bott här. Han tror att folk behöver tid för att vänja sig vid olikheter. Ålänningarna var kanske rädda för vad de inflyttade skulle göra med deras vackra ö.

– Idag är jag väldigt stolt över att vara ålänning och visar med glädje upp vårt vackra örike. Jag tror att kulturer berikar ett samhälle för om man enbart sår samma blomma på en stor åker så blir det nog rätt tråkigt i längden. Vi behöver olika blommor för att en rabatt skall bli vacker, funderar Ahmad. Åland har bara börjat bli ett mångkulturellt samhälle, vi kryper ännu. Det är viktigt att de nya människorna som kommer till Åland lämnar avtryck av sig och inte bara bor här.

Han hoppas att ålänningarna ser på inflyttningen som något positivt och har tålamod med de konflikter som kan uppstå på vägen.
Ahmad har aldrig upplevt verklig rasism på Åland men någon gång har han utsatts för diskriminering. Arbetet med butiken har gjort det lättare att komma in i det åländska samhället. Han hoppas att ålänningarna är trygga med familjen och de flyktingar som kommit från Iran under åren.
– Jag upplever mig själv som ett litet fönster mot Iran. Ett fönster som ålänningarna kan öppna och stänga för att smaka på lite iransk kultur. Visst kommer det också dåliga nyheter ut ur fönstret men så är det då man öppnar ett fönster, ibland dånar åskan.

För Ahmad är Åland hemma. Iran är också hemma men inte på samma sätt. Då han varit bortrest så längtar han alltid hem till Åland. Identiteten kan vara olika beroende på situation – ibland är han ”åländsk iranier” och ibland ”iransk ålänning”. Ahmad skulle gärna åka tillbaka till Iran för att träffa sina släktingar och uppleva landet igen. Idag är det omöjligt, då inga exil-iranier tillåts inresetillstånd till landet.
– Jag saknar dofterna, naturen och ljuden, och förstås släktingar och vänner!