För att spelet i ett lag ska fungera, krävs laganda. Därför är integration en viktig fråga inom fotbollen, där spelarna ofta byter land och lag. Ante Simunac är ett exempel.
Ante Simunac kom till Åland i februari 2009 för att spela fotboll i IFK:s herrlag. 25-åriga Ante, som föddes i Tyskland av kroatiska föräldrar, har stor erfarenhet av mångkulturalitet och vad det kan innebära. Han växte upp i storstaden München och hade som liten vänner från många olika kulturer. Ante började spela fotboll som femåring och har i karriären spelat i bland annat i Tyskland (Bayern München), Kroatien, Turkiet och Ryssland.
Ante, som är katolik, oroade sig över att religionen skulle bli ett problem när han bodde i Turkiet, eftersom de flesta där är muslimer. Men han behövde inte oroa sig länge, muslimerna var mycket öppenhjärtiga och han fick besöka moskéer och lära sig mer om islam, något han tyckte var mycket spännande.
Efter en kort tid i landet där Ante har sina rötter, Kroatien, flyttade han till Kaliningrad i Ryssland för att spela. Det var svårare att komma in i det ryska samhället och ryssarna själva sökte inte kontakt.
Efter åtta månader i Ryssland kom så Ante till Åland. Då Ante alltid bott i miljonstäder överraskades han av Ålands småskalighet, men på ett positivt sätt.
– Jag tror jag behöver det här just nu, säger Ante. Ålänningarnas karaktär liknar tyskarnas, men ålänningarna är inte lika strikta, det verkar som om de vet att uppskatta livet på ett annat sätt. Jag har fått all den hjälp jag behöver att komma in i det åländska samhället och jag trivs.
Ante vill lära sig svenska men hinner inte gå någon kurs p.g.a. lagets pressade schema. Inom laget talas mest engelska, men Ante försöker lära sig genom att lyssna på de lagkamrater som pratar svenska.
Ante förstår betydelsen av det åländska självstyret och minoritetsskyddet.
– Kriget på Balkan sitter kvar i min hud. Det var mina kusiner och släktingar som dog. Det av politikerna konstruerade hatet fick tidigare arbetskamrater och grannar att döda varandra. Det hatet sitter i än idag.
Ante berättar en historia från barndomen som etsat sig fast i hans minne. En dag ville han och en dagiskompis som är serb spela fotboll tillsammans. Men kompisens mamma förbjöd sin son att spela med Ante.
– Det var för att jag har kroatiskt ursprung, och kroater och serber litar fortfarande inte på varandra. Då blödde mitt hjärta, säger Ante med sorg i rösten.
Ante betonar vikten av att barn lär sig tolerans mot andra kulturer och etniciteter av sina föräldrar, ända från födseln. Ante vet att han har fördomar själv, men genom sina erfarenheter har han lärt sig hantera dem bättre. Hans tidigare internationella erfarenheter har gett honom en god grund att stå på då det gäller integration i nya samhällen.
Ante tror att han valdes till IFK delvis för att hans mentalitet passar ihop med lagets.
– Det finns många olika sätt att spela fotboll på i olika delar av världen, och det måste man som lag få att fungera, men lika viktigt är att man fungerar med varandra.
Ante tycker att IFK:s herrlag är ett bra exempel på integration, ålänningarna vill verkligen få det att fungera.
Han tror att fotbollen på flera plan spelar en stor roll i arbetet för tolerans och mångfald. I många lag kommer spelare från många olika bakgrunder, något som också fansen måste vänja sig vid. Ante har aldrig upplevt att fans gett honom negativa kommentarer, speciellt inte på Åland.
– Tvärtom, här kommer människor gärna fram till mig i matbutiken för att prata fotboll.
