Jan Eliasson, FN-sändebud, tidigare utrikesminister i Sverige och tidigare ordförande för FN:s generalförsamling besökte Åland 8-9 oktober på inbjudan av Ålands fredsinstitut och dess styrelsemedlem generalkonsul Bertil Jobeus.
Jan Eliasson besökte på onsdagens Ålands fredsinstitut där han träffade institutets personal och styrelse, för information om institutets verksamhet samt diskussion. Han visade stort intresse för Åland som ett lyckat exempel på konfliktlösning och menade att Åland har förutsättningar att spela en viktig roll inom internationell konfliktlösning. Bland annat uppmanande han Åland att utbilda särskilda medlare som skulle kunna användas vid internationella konflikter samt att försöka utveckla en ny terminologi då autonomi och självstyre är behäftade med negativa konnotationer internationellt.
På kvällen drog Jan Eliasson storpublik, över 150 personer, till sitt föredrag i Mariehamns stadsbibliotek. Rubriken var Reflektioner kring medling och konfliktlösning, personliga reflektioner från tiden som medlare i konflikterna Iran/Irak, Nagorno-Karabach och Darfur. Eliasson höll vad rubriken lovade, han var medryckande och personlig och bjöd frikostigt på anekdoter ur sin välfyllda erfarenhetskälla.
Eliasson avslöjade att han skissar på en bok där ett kapitel ska heta tyranner jag mött. Eliasson menar att det värsta med tyranner är rädslan som gör att ingen någonsin vågar berätta sanningen. Han exemplifierade med ett möte med Saddam Hussein under Iran/Irakkriget. Eliasson gick där rakt på sak om att Irak måste dra tillbaka sina trupper till internationellt erkända gränser. Saddams medarbetare stelnade och bleknade, och när Saddam bad Eliasson att följa med in till angränsande rum blev Eliasson själv lite illa till mods, inte minst för att det florerade ett rykte om att Saddam nyligen avrättat en medarbetare som inte varit honom till lags. Alla kunde andas ut då Saddam bara ville visa sina kartor för Eliasson för att illustrera svårigheterna med tillbakadragande av trupperna.
Eliasson är gästprofessor vid Göteborgs universitet och är också knuten till Uppsala universitet. De åländska åhörarna fick höra en kortversion av den föreläsning om Vem, när, hur i medling och konfliktlösning som han brukar hålla för universitetsstudenterna. Han poängterade vikten av tajming i medlingssammanhang. Rätt tidpunkt är ofta när parterna är jämnstarka och det råder osäkerhet kring vem som kan avgå med segern.
Han lade också stor tonvikt på språket, hur viktigt det är att använda de rätta orden och hur valet av terminologi kan stjälpa en hel förhandling, eller omvänt, lösa upp alla knutar. Han pekade ut medlarens förståelse för parternas kultur samt vikten av personliga relationer som ytterligare två viktiga dimensioner i medlingssituationen.
Ett exempel på hur en personlig relation och ökad grad av tillit till medlaren kan få en förlösande effekt tog han från en förhandling i Iran 1980. Efter ändlösa förhandlingar fick Eliasson nog och ville ha paus. Han önskade sig en rundtur på mattmuséet och fick tre personer från den iranska delegationen med sig som guider. Dessa tre berättade entusiastiskt om iranska mattknytningstraditioner för en intresserad Eliasson. Efter pausen presenterade de tre iranierna Eliasson som sin vän för de övriga förhandlarna. Resten av medlingen gick som smort. Intresset för mattorna hade löst upp alla knutar.
