Finlands ställningstagande mot antipersonella minor ett viktigt steg på vägen

Mariehamn 26.8.2011

Den 12 augusti beslutade president Tarja Halonen att överlämna en regeringsproposition till riksdagen om Finlands tillträde till Ottawakonventionen. Att Finland äntligen har beslutat att tillträda Ottawakonventionen, som förbjuder antipersonella minor, är mer än välkommet. Nu återstår bara att riksdagen godkänner propositionen, och att Finland också ratificerar konventionen. Men mer finns att göra, Finland har ännu inte anslutit sig till Konventionen om klustervapen.

Antipersonella minor, även kallade personminor, dödar eller lemlästar cirka 20 000 personer varje år enligt UNICEF. Barn är särskilt drabbade och för dem är antipersonella minor ofta direkt dödande. Antipersonella minor är billiga, lätta att transportera och lätta att hantera, och därför har även fattiga länder råd med dessa vapen. Idag är det civilbefolkningen som drabbas hårdast av användandet av antipersonella minor.

Efter kalla krigets slut är allt fler konflikter interna konflikter, eller inbördeskrig, där våldshandlingar riktade mot civilbefolkningen är en medveten krigsstrategi. Många av de länder där minor används är fattiga, och även om civilbefolkningen vet var minorna finns, är man tvungen att röra sig på minerat område för att hämta vatten eller ved, eller sköta jordbruk och boskap. Minor belastar sjukvården, blockerar vägar och hämmar ekonomin och orsakar stort mänskligt lidande.[1] Att antipersonella minor är svåra och kostsamma att bli av med efter en konflikt, samt hämmar befolkningens rörlighet och landets ekonomiska utveckling, bådar inte heller gott för freds- och samhällsbyggande efter ett krig. Ekonomisk och mänsklig säkerhet är en viktig del av ett fredligt samhälle, och en förutsättning för att inte en konflikt ska blossa upp på nytt. Också därför är det viktigt att stötta minröjning och stoppa tillgången på minor.

Hittills har 156 länder tillträtt Ottawakonventionen som trädde i kraft 1999. Enligt konventionen är användning, utveckling, produktion, anskaffning, lagring och överföring av antipersonella minor förbjudet och befintliga lager av minor ska förstöras. Länder som ansluter sig är även förpliktigade att ge bistånd till minröjning och minoffer, efter förmåga.[2] Redan 2004 beslutade man i Finland, i samband med färdigställandet av 2004 års säkerhets- och försvarspolitiska redogörelse, att Ottawakonventionen skulle tillträdas 2012 och att minorna skulle förstöras före utgången av 2016.[3] Också enligt den nu framlagda regeringspropositionen ska Finlands lager av antipersonella minor förstöras senast 2016.[4] Ca 200 miljoner euro ska användas till arbetet.[5]

Förbudet mot antipersonella minor har föregåtts av intensiva kampanjer från internationella och nationella frivilligorganisationer, i Finland framför allt Finlands Fredsförbund där Bror Myllykoski, administrationschef vid Åland Fredsinstitut är åländsk medlem av styrelsen.[6] Finlands utrikesminister Erkki Tuomioja ser Ottawakonventionen som en seger för frivilligorganisationernas arbete mot personminor. ”Organisationen International Campaign to Ban Landmines fick inte utan orsak Nobels fredspris 1997”, säger Tuomioja. ”Även om minorna i Finland ingenting har att göra med detta är Finlands tillträde till Ottawakonventionen en viktig stödyttring”.[7]

Man kan fråga sig om Finlands beslut att förbjuda antipersonella minor verkligen har någon effekt. Det är ju inte i Finland som problemet är störst. Dock är beslutet att tillträda Ottawakonventionen av stor symbolisk betydelse, eller som Tuomioja uttrycker det, ”en stödyttring”. Ju fler länder som ansluter sig till konventionen, desto svårare blir det för de icke-anslutna länderna att behålla sitt internationella anseende och samtidigt tillåta, tillverka och använda sig av antipersonella minor. Ett tydligt avståndstagande från många länder kan leda till att nya globala normer skapas, som i sin tur påverkar andra länder. Förstås kan man hävda att det alltid kommer att finnas länder som på grund av sin interna politik, sin strategiska situation och pågående konflikter kommer att vägra skriva under konventionen. Men även dessa länder påverkas om utbudet av antipersonella minor minskar och transporterna försvåras av sådana länder som vägrar låta sig vara transitländer. Dessutom innebär biståndsförpliktelsen i Ottawakonventionen att de länder som signerat konventionen lovar att tillsammans hjälpas åt att bistå dem som faller offer för personminor, och att underlätta minröjningen, vilket gör ”vägen tillbaka” till säkerhet och fred kortare för de drabbade länderna. Även länder som inte har signerat konventionen har påverkats av det internationella trycket och minskar sina lager av antipersonella minor.[8]

Istället för antipersonella minor ska försvaret använda sig av bättre övervakning och artilleri med lång räckvidd.[9] Helsingin Sanomat rapporterar också, att den initiala planen att ersätta de antipersonella minorna med klusterbomber, inte längre är aktuell.[10] Klusterbomber fungerar som en behållare, som vid nedslaget sprider hundratals små bomber över ett stort område. Att de sprids över ett stort område gör det svårt att garantera att civila inte skadas, och dessutom fungerar de små odetonerade bomberna i princip som landminor.[11] Klustervapen är dödligare än landminor, och har samma effekt på jordbruk och rörlighet i de drabbade områdena. Det finns 34 länder som producerar och säljer, och alltså gör pengar på klustervapen idag, bland dem finns Brasilien, Tyskland, Israel, Storbritannen, USA och Sverige, och bland företag som tillverkar klustervapen finns Daimler Chrysler Aerospace och Saab Bofors Dynamics.[12] Bland de länder som är hårdast drabbade av klustervapen finns Laos och Vietnam, där arealen som kontaminerats av klusterbomber inte kan fastställas säkert, men beskrivs som ”massive”, enligt Landmine and Cluster Munition Monitor. ”Mycket stora” områden av Irak och Kambodja är kontaminerade av klusterbomber, och övriga hårt drabbade områden är Nagorno-Karabakh, där 69.5 kvadratkilometer är obrukbara på grund av klustervapen, samt Västsahara (32,2 km²), Serbien (22,2 km²) och Libanon (18,1 km²).[13] I södra Libanon finns ca en miljon icke-detonerade klusterbomber efter kriget mellan Israel och Hizbollah 2006, där 90 procent av klusterbomberna fälldes under de 72 sista timmarna av strider innan vapenvilan.[14]

Att Finland äntligen har bestämt sig för att ratificera Ottawakonventionen är ett högst välkommet beslut, och att man inte, som tidigare planerat, ska ersätta minorna med klusterbomber är det enda rätta. Men Finland kan göra mer än så. Det 1 augusti 2010 trädde ett globalt förbud mot klustervapen i kraft, på initiativ av den internationella koalitionen mot klustervapen, Cluster Munitions Coalition (CMC) . Hittills har 109 länder anslutit sig till konventionen om klustervapen, och 30 av dessa har ratificerat den. Bland länderna finns 22 av 28 NATO-länder. Grannlandet Sverige signerade konventionen 2008, men har inte ratificerat den.[15] Finland deltar idag i flera internationella militära operationer och medverkar i ’Partnerskap för fred’ inom NATO samt i Europeiska unionens gemensamma försvarspolitik. I dessa samarbeten bör Finland verka för att antipersonella minor och klusterbomber inte ska brukas eller säljas vidare.[16] Att ansluta sig till de länder som anser att antipersonella minor och klustervapen är oacceptabla, är att understöda en global normförskjutning, som i slutändan kan göra det svårt för krigförande länder att få tag på och använda dessa vapen. Det är önskvärt att Finland snarast ansluter sig till konventionen om klustervapen och på så sätt aktivt tar ställning emot dessa, som förlänger redan plågsamma interna konflikter och påverkar länders ekonomi och folk långt efter att ett fredsavtal har slutits. Även i detta sammanhang behövs ”en stödyttring”.

Ytterligare läsning:

Landmine and Cluster Munition Monitor producerar forskning och kunskap kring antipersonella minor och klusterbomber, och är ett samarbete mellan International Campaign to Ban Landmines och Cluster Munition Coalition. På hemsidan finns landsrapporter och fakta om kampanjerna och vapnen.

Ottawakonventionen

Convention on Cluster Munitions

[1] http://www.unicef.se/om-unicef/fakta-om-unicef-och-barns-rattigheter/minor, läst 24.8.2011

[2] Utrikesministeriets pressmeddelande 193/2011, 12.8.2011

[3] Utrikesministeriets pressmeddelande 279/2004, 10.9.2004

[4] Utrikesministeriets pressmeddelande 193/2011, 12.8.2011

[5] Finland slopar personminor 2012, Yle Nyheter, 11.8.2011, svenska.yle.fi, läst 24.8.2011

[6] http://www.rauhanliitto.fi/startsida.

[7] Utrikesministeriets pressmeddelande 193/2011, 12.8.2011

[8] Treaty basics, International Compaign to Ban Landmines, http://www.icbl.org/index.php/icbl/Treaties/MBT/Treaty-Basics, läst 24.8.2011

[9]Finland slopar personminor 2012, Yle Nyheter, 11.8.2011, svenska.yle.fi, läst 24.8.2011

[10] Finland cancels plans to use cluster weapons to replace infantry land mines, Helsingin Sanomat International Edition, 12.8.2011, www.helsinginsanomat.fi/english, läst 24.8.2011

[11]Fakta om klustervapen, Svenska Freds- och skiljedomsföreningen, http://www.svenskafreds.se/fakta-om-klustervapen, Cluster Munition Coalition, http://www.stopclustermunitions.org/the-problem/what-is/, läst 24.8.2011

[12] http://www.svenskafreds.se/fakta-om-klustervapen, läst 24.8.2011

[13]Global contamination from cluster munition remnants and cluster munition casualties, Landmine and Cluster Munition Monitor Factsheet, 26 June 2011, http://www.the-monitor.org/index.php/LM/Our-Research-Products/Factsheets/June-2011-Factsheets/Monitor-Factsheet-26June2011-ClusterContaminationCasualties-PDF, läst 24.8.2011

[14] http://www.svenskafreds.se/fakta-om-klustervapen, läst 24.8.2011

[15] Globalt förbud mot klusterbomb klart, Pax 4/2010, http://www.svenskafreds.se/pax/globalt-f-rbud-mot-klusterbomb-klart, läst 24.8.2011. Om EU:s försvars- och säkerhetspolitik (EFSP) se: http://europa.eu/legislation_summaries/foreign_and_security_policy/cfsp_and_esdp_implementation/index_sv.htm , läst den 26.8.2011