Efter två år av digitala genomföranden tillät pandemisituationen ett efterlängtat och traditionsenligt genomförande av samtalet på Kastelholms slott. 2022-års panel bestod av Stefan Löfven, partiledare för Sveriges socialdemokratiska arbetareparti 2012-2021 och Sveriges statsminister 2014-2021; Doktor Tarja Cronberg, sedan länge verksam vid SIPRI, Stockholms internationella fredsforskningsinstitut, tidigare Europaparlamentariker, ordförande för Finlands fredsförbund och internationell expert i kärnvapenfrågor samt Docent Mikael Wigell, forskningsdirektör vid Utrikespolitiska institutet i Finland, där han länge arbetat med frågor om global säkerhet och geopolitik. Deltog i samtalen gjorde även samtalens beskyddare president Tarja Halonen. Moderator var fredsinstitutets direktör, Sia Spiliopoulou Åkermark.
Efter slottssamtalet fördjupades och utvecklades dialogen i ett rundabordssamtal i foajén på Alandica, Mariehamn. Benjamin Ulbricht, präst och styrelseordförande för Gotlands fredscenter samt Vendela Englund Burnett, läkare och styrelseordförande för Svenska Läkare Mot Kärnvapen samtalade och reflekterade tillsammans med slottspanelen och publiken. Samtalet modererades av fredsinstitutets informatör, Liz Lindvall.
Missade du samtalen så går det att se i efterhand på fredsinstitutets YouTube-kanal.
Glöm inte att spana in fotogalleriet längst ner i det här inlägget!
Nedan följer en sammanfattning om 2022-års Kastelholmssamtal, skriven av Petra Granholm, som publicerades i Fredsposten:
KASTELHOLMSSAMTALEN 2022
Kan man tala om nedrustning mitt i ett krig?
Det råder förväntan i luften bland de knappt 100 åskådarna som samlats i Kastelholms slott på dagen för högtidlighållandet av Ålands demilitarisering och neutralisering. Det är den åttonde gången i ordningen som Kastelholmssamtalen om fred ska gå av stapeln, äntligen tillbaka på sin rätta plats istället för genom skärmen. Moderator och tillika direktör för Ålands fredsinstitut, Sia Spiliopoulou Åkermark, noterar det faktum att var och en av människorna i rummet kan anses representera ett av de nu hundra år som Ålandslösningen firar.
Samtalens beskyddare, president Tarja Halonen, konstaterar att strävan varit att hålla samtalens tema aktuella – denna gång har vi lyckats alltför bra: samtalens tema är ”Genombrott eller sammanbrott – om förtroendeskapande och nedrustning idag” och vi är en dryg månad in i kriget i Ukraina. Samtalens uppgift är att ge olika perspektiv på fred, men just idag måste vi tyvärr också tala om krig. Gamla beväpnade krig har inte försvunnit, inte ens från Europas mark, säger presidenten.
Genombrott eller sammanbrott
Stefan Löfven är ursprungligen svetsare till yrket, och har för några månader sedan stigit av posten som Sveriges statsminister. Nu – ordvitsar moderatorn – ska han jobba för ett ”sammansvetsat” globalt samhälle som nyutsedd ordförande för SIPRI och tillsammans med Ellen Johnson Sirleaf med genomförandet FN:s Our Common Agenda. Det är också från denna agenda som Kastelholmssamtalen lånat sitt tema – vi står vid ett vägskäl där ett ”break- through” är möjligt, men ett ”breakdown” likaså.
Löfven tar fasta på att FN och det multilaterala samarbetet hittills har lyckats i den meningen att ett tredje världskrig och ett kärnvapenkrig har undvikits. Han är redo att nylansera ett nyckelbegrepp från Palmekommissionens rapport 1982 – nämligen ”gemensam säkerhet”, som handlar om långsiktig avspänning, nedtrappning, dialog och diplomati, att försöka förstå och nå varandra för att ytterst bygga gemensam säkerhet.
Tarja Cronberg, unik i sin geografiska spännvidd vad gäller både forskning och politik, är kanske den som för fredsfolk i Norden bäst personifierar arbetet mot kärnvapen. Amerikanska forskare har flyttat fram sin domedagsklocka till 100 sekunder i midnatt, tiden för ett totalt sammanbrott. Sammanbrott och genombrott finns samtidigt inom området för ”atomvapen” som Cronberg på sin danska benämner kärnvapnen.De två normerna är 1) att kärnvapen inte får spridas, representerat av icke-spridningsavtalet (NPT) och 2) kärnvapen ska förbjudas, representerat av förbudsavtalet som trädde i kraft i januari 2021. Den första normen, om icke-spridning, står nu inför ett sammanbrott, bl.a. därför att avtalet är klart diskriminerande till de fem kärnvapenstaternas fördel, men också därför att klistret som hållit ihop avtalet är nedrustningen. Alla har väntat på förhandlingarna, som inte ägt rum, och istället sker det motsatta – kärnvapenstater moderniserar. Den andra normen, om förbud, stöds av att internationella domstolen år 1996 kom fram till att användning av och hot om användning av kärnvapen är illegalt, förutom då statens överlevnad är i fara. Bägge avtal har konferenser i sommar, och vid förbudsavtalets konferens kan stater delta som observatörer. Frågorna delar Europa och Norden, men det positiva är vetskapen om att alla radikala avtal om kärnvapen har tillkommit i en tid av kärnvapenkris.
Demokratisk avskräckning
Mikael Wigell är forskningschef på Utrikespolitiska institutet i Helsingfors, och han har varit ledamot i fredsinstitutets forskarråd i tio år. Wigell vill bredda perspektivet på den aktuella konflikten, genom att belysa Kinas val, som enligt honom kommer att definiera vår säkerhetssituation för många år framöver. Faller Kina för lockelsen att ta chansen att försöka göra det nu isolerade Ryssland till en vasallstat, eller håller man sig neutral och intar någon form av medlarroll? Vilka möjligheter har andra länder för att påverka Kinas val och undvika ett nytt kallt krig?
Wigell ser två vägar, en sorts ”försonings-politik” där man erbjuder Kina morötter och försäkringar för att hålla sig neutralt. Det kan dock medföra ett pris, som kan drabba t.ex. Taiwan eller Hongkong, där Kina skulle kräva eftergifter. Den andra vägen att gå vore att använda sig av ”avskräckningspolitik”, i annat än militära avseenden, t.ex. genom ekonomiska sanktioner mot Kina, men det är osäkert hur Kina skulle regera. Man kunde undvika att gå i den av Ryssland utlagda geopolitiska fällan, och istället svara med andra, mer asymmetriska metoder – det Wigell kallar ”demokratisk avskräckning”: lyfta mänskliga rättigheter, rättsstaten, medborgaraktivism, transparens – auktoritära stater är rädda för demokratiska protester som fäller dem. Demokrati är ett strategiskt val. Dialogen har fastnat i att demokratin är sårbar, t.ex. för hybridpåverkan, men samtidigt är demokratin ett väldigt effektivt säkerhetsverktyg. Hybridpåverkan blir ett stresstest: när vi blir utsatta gäller det att förstärka våra demokratiska institutioner.
Små aktörer bidrar också – tillitsbyggande
Det handlar alltså om att tänka nytt. Då vi befinner oss på Åland uppstår följdfrågan naturligt, hur ska mindre länder och aktörer, såsom t.ex. Åland, bidra till freden?
Trots att stormaktspolitiken nu dominerar agendan, finns det mindre aktörer som drar sitt fredsstrå till stacken. Cronberg nämner Irlands insatser för kärnvapenförbudsavtalet som exempel. Både hon och Löfven är inne på delaktighet, civilsamhället och tilliten, eller ”Nordens guld” som Nordiska ministerrådet benämner det. Löfven reflekterar över förmågan att sätta sig in i sin motparts situation, för att förstå och finna samsyn: ”Den dag vi inte har en dialog är vi som allra farligast ute.” Cronberg har noterat att man i andra länder är djupt imponerad över hur stark tilliten är i Norden. Hennes eget sätt att visa på förbudsavtalets möjligheter är att föra dialogen med de nordiska fredsrörelserna. Wigell vågar sig på en teori som kunde förklara varför tilliten varit så hög i Norden hittills. De tre grundläggande skiljelinjerna – mellan eliten och folket; majoriteten-minoriteter och stad-landsbygd—fanns också i det efterkrigstida Norden, men man hanterade dem genom att rättsstaten satte upp demokratins spelregler, som alla förband sig till. Detta kan jämföras exempelvis med Latinamerika, som Wigell känner till väl genom sin forskning, där eliten aldrig förbundit sig till rättsstaten.
President Halonen, som själv jobbat för att skapa förtroende i Östersjöregionen under 25 år, undrar hur Löfven tänker koppla detta nordiska tillitsarv till de globala frågorna om gemensam säkerhet i sitt nya FN-uppdrag. Kan det bli en nordisk exportvara? Löfven har tilltro till den europeiska samarbetet som vår plattform, och påminner oss i Norden om att inte förminska oss själva. Under Obamas period som president bjöds de nordiska statscheferna till Vita huset. Obama fick dem under middagen att rodna genom att upprepa ”You punch above your weight” (ung. ”ni tar er an svåra utmaningar i förhållande till er storlek). Det verkar finnas något i de nordiska samhällsbyggena som kan användas i globala sammanhang.
Wigell påpekar att inkluderingen av det civila samhället, och det privata näringslivet i planeringen av beredskapsärenden är en del av en s.k. whole society approach. Hur skulle det vara om vi kunde tänka i dessa termer mellanstatligt? Säkerhetspolitiken kan föras på olika nivåer, inte bara mellan presidenter, för att lägga grunden till en gemensam säkerhet som är mindre exkluderande och inte ett nollsummespel. Spiliopoulou Åkermark lägger till att vi med flera nivåer kan skicka flera signaler samtidigt, söka försoning på hög nivå och ta upp känslig kritik om mänskliga rättigheter och minoriteters ställning på civilsamhällesnivå. Cronberg minns att de små länderna, som hade ratificerat förbundsavtalet, genast utsattes för påtryckningar av USA om att dra tillbaka sin ratificering. Ändå backade de inte.
Kommentarer från rundabordssamtalen
Vi har nu förflyttat oss från slottet till Alandica i Mariehamn. I samtalssoffan sitter Vendela Englund Burnett. Som läkare lever hon efter devisen”det vi inte kan behandla, det måste vi förebygga” vilket genom logisk slutledning innebär att kärnvapen måste bort. Hon är också styrelseordförande för Svenska läkare mot kärnvapen. Hennes uppgift idag är att kommentera slottssamtalet i de efterföljande rundabordssamtalen, som leds av fredsinstitutets informatör Liz Lindvall. Englund Burnett väljer nu att lyfta tilliten och förtroendet som hotat, men samtidigt som en källa till styrka för individ, samhälle och stat, något som den an- dra kommentatorn, prästen och musikern Benjamin Ulbricht hakar på. Som initiativtagare tillGotlands fredscenter ser han tilliten som ett annat, och rätt obeprövat säkerhetsparadigm – ”tillit byggs i budgetar och våra hjärtan”, så vad ska vi välja att satsa på?
Upprustning/nedrustning
Englund Burnett återger en kärnvapenliknelse: ”Det är som att vi alla står i en källare till midjan i bensin, en person har tio tändstickor och en annan har bara fem. Den som har fem säger att hen också måste ha tillgång till fem tändstickor till så att hen blir lika säker som den med tio stycken. Nu står det nio män i den där källaren, och vi bor alla i huset.”
I synnerhet i tider av upprustning kan man lätt känna sig naiv om man talar om och tror på nedrustning. Ulbricht menar att det är skillnad på naivitet och hopp – den som är naiv tror att lösningen inte kostar något, medan hoppet vet att det kommer att kosta mig någonting. Upprustningkan mätas i pengar och åtgärder – som människa är det lättare att agera genom upprustning än att stå ut med maktlösheten och sårbarheten inför krigshotet. Problemet är bara att man inte kan sitta här på Åland och säga åt andra i Ukraina att de ska stå ut med sårbarheten.
Englund Burnett menar att en fara består i att demonisera den andre. Väldigt få människor är beredda att trycka på knappen om man ser var- andra i ögonen. Som läkare gör vi inte skillnad på människor. Vi måste fortsätta kämpa för att bevara vår egen mänsklighet genom att se andras mänsklighet. Vi måste vara alerta så att vi inte börjar avhumaninsera den andre.
Upprätthålla kontakter
Många ryssar som inte har något med kriget att göra drabbas också av sanktionerna. Högskolor och universitet tvingas avsluta samarbeten med ryska partners, konstnärer och vetenskapen drabbas också. Vi behöver tänka på hur relationerna ska vara efter kriget. President Halonen påpekar att Rysslands näst största stad, St Petersburg, ligger 400 km från vår gräns. Den kommer inte att försvinna. Östersjön kan inte, som flera Natoförespråkare drömt om, bli ett innanhav för Nato, så länge Ryssland ligger där det ligger. Halonen växte själv upp med kärnvapenskräcken nära, men gjorde sedan tillsammans med andra sitt bästa för att bygga upp ett samarbets-Europa. Hon säger själv att hon är så gammal att hon inte kan se något alternativ till samarbete och relationsbyggande, men att nya generationer kommer att vara tvungna att ta sig an den uppgiften nu. Vägen är lång, men vi måste veta i vilken riktning vi vill gå.
Englund Burnett menar att det i fallet kärnvapen finns en utstakad väg att gå: förbudsavtalet mot kärnvapen. Hon håller med om att vi måste upprätthålla de kontakter med ryssar vi har, läkare gör det dagligen. Även Ulbricht håller med – vi kan inte genom isolering bestraffa dem som med sina karriärer som insats jobbat för broar mellan Ryssland och omvärlden.
Dessa broar bränns nu i en hastig takt. Broarna byggs under en lång tid genom tillitsskapande, nedrustning och dialog, men raseras över en natt med vapenmakt. Trots detta, konstaterar våra talare, måste vi jobba vidare för freden. Vi inspireras av diplomaten och fredskämpen Alva Myrdals ord: ”Det är inte människovärdigt att ge upp”.
PETRA GRANHOLM
forskningskoordinator på Ålands fredsinstitut
Kastelholmssamtalen 2022 presenterades i samarbete med
