Hur mycket ekonomiskt självstyre har egentligen Åland? Och till vilken grad är det ens möjligt för Åland att styra sin egen ekonomi med ramar som finländska staten sätter och med de begränsade ramverk, formellt och informellt, som sätts på andra nivåer av EU och inte minst av dagens starkt integrerade globala ekonomi.
Det är frågorna som är uppe i luften när vi slår oss ner en sommardag i den stora välkomnande soffan hemma hos Richard Palmer i Mariehamn.
Richard Palmer är historikern i internationell ekonomi i Stockholm som återvände till Åland och började jobba på Åsub. De flesta känner till honom från kvartetten Whatclub. Nyligen har han gått i pension, men hans intresse för vad som rör sig under ytan i det åländska samhället har inte stillats. Palmer är en av 13 författare till Ålands fredsinstituts nya bok “Styr ålänningarna sitt eget öde? Demokratiperspektiv på Åland” med utgivning den 15 september. Ackompanjerade av Elis Fogdes fotografier ur Ålands museums bildarkiv, tar författarna med oss in i ett öppet samtal om demokratin på Åland, där fakta möter tolkning och där gamla frågor ställs på nytt i nya former.
Finland är Ålands största exportmarknad
– Någon ekonomisk frigörelse av Åland från Finland i egentlig ekonomisk mening har det aldrig varit tal om under självstyrelsens historia, säger Palmer. Landskapet har förblivit starkt inordnat i det finländska institutionella ekonomiska ramverket och Finland är fortfarande Ålands största exportmarknad. Om man bortser från skatteundantaget verkar hushåll och företag på Åland i princip under samma skattemässiga villkor som i det övriga Finland.
– De årliga variationerna i priserna på Åland förklaras även till stor del av variationerna i de finländska priserna. Allt tyder på att förutsättningarna för hushållens ekonomiska välfärdsutveckling mycket långt är densamma på Åland som i Finland. Trots autonomin och de väldigt olikartade näringsstukturerna.
– Dessutom är Ålands beroende av den globala marknaden blygsam. Det är främst inom finans-och försäkringsbranschen som de internationella expansionsplanerna finns, tillägger han.
Har ålänningarna haft det för bra för att bry sig?
Inte desto mindre har Åland i förhållande till Finland under den andra hälften av självstyrelsens historia, den moderna färjetrafikens epok, varit ekonomiskt framgångsrikt. Hushållens ekonomiska välfärd har ökat snabbare, arbetslösheten har förblivit lägre, och befolkningstillväxten har varit starkare än i Finland.
Så långt har ålänningar varit tillfreds med sakernas tillstånd. Kanske just för att ekonomin gått så bra, är Palmers poäng. Det är som om välfärden svalkat av det politiska intresset. Kanske har ålänningarna haft det för bra för att bry sig och att förändra autonomins demokratiska räckvidd och djup?
Det han undrar nu är:
– Kan förändrade förutsättningar, som nu med corona-pandemin, en reverserad globalisering, en åldrande befolkning och en accelererande klimatkris, förändra intresset kring dessa frågor och självstyret?
På det temat säger han en sak: sambandet mellan nationell frigörelse och materiell välfärd är komplext. Ta exempelvis Skottland och Katalonien.
– Det katalanska fallet går emot teorin om att välfärd sänker stödet för ett utökat självstyre. I Katalonien känner nationalisterna att regionens framgångsrika ekonomi utnyttjas av centralmakten i Madrid, så där har man istället kunnat konstatera en starkt samband mellan invånarnas inkomstnivå och stödet för ökad autonomi och strävan mot självständighet. I fallet Skottland, däremot, visade sig motsvarande samband vara svagt. Där fann man i studier efter folkomröstningen om självständighet i september år 2014 att kön, ålder och religionstillhörighet var starkare bakgrundsfaktorer för hur man röstade.
En vilja att titta på vad som finns bakom
Palmer sätter särskilt fokus på hur den åländska näringsrätten fungerat i självstyrelsens olika perioder i hans kapitel i den aktuella demokratiantologin.
– Åland har, som jag nämnde tidigare, ett ganska litet ekonomiskt svängrum utåt. Näringsrätten är ett av de få instrument vi har kvar. Vi kan ge tillstånd och neka till tillstånd. Vi kan använda näringsrätten som ett språk-och nationalitetsskydd, men även som ett näringspolitiskt instrument. Det jag har velat titta på är om reglerna kring näringsrätten gagnat eller hämmat den åländska välfärdsutvecklingen, säger han.
Sedan glider vi in på de flera olika huvudspåren han personligen haft i sitt liv.
Som ung vuxen blev det Sverige och konststudier på Konstfack i Stockholm. Därefter tog musiken mer plats. Intresset för samhällsfrågor och vetenskap, av att förstå dagliga skeenden, har också alltid funnits där. Palmer saknar den gamla tidens mediakultur. Stora diskussioner inspirerade av proteströrelsen kring Vietnamkriget.
– Det fanns en annan sorts långsamhet. En vilja att titta på de stora strukturerna och de bakomliggande faktorerna. Nu handlar det mer om ett kortsiktigt fokus och snabba reaktioner på vad som händer i vårt samhälle.
Den stora ödesfrågan är klimatkrisen
Han tittar ut genom fönstret. Grå tröja. Lugn blick. Glasögonen på.
– Det är en dramatisk tid vi lever i, säger han sen. Hur det blir efteråt när corona-pandemin är över vet vi inte. Hur kraftiga blir effekterna?
När det kommer till Åland tror han på en liten återhämtning i alla fall för sjöfarten.
– Vi har ju sett att en viss internationell kryssningsverksamhet kommit igång. Men hur det kommer att se ut i ett längre perspektiv är svårt att säga.
Ute i världen ser han hur nationalismen förstärkts.
– Inte ens EU klarade av att ha en övergripande politik. Under krisen har vi sett att det är enskilda nationalstater som styr.
– Sedan har vi flyktingproblemen. Omställningarna i ekonomin. Den tekniska utvecklingen med AI och följden att mindre manuell arbetskraft kommer att behövas. Här finns utmaningar.
Men sist och slutligen är den stora ödesfrågan för Richard Palmer klimatkrisen.
– För den processen är så utdragen i tid, säger han.
– Det är svårt för politiker att ta ansvar för länge än en mandatperiod. Våra demokratiska system är inte byggda för att titta 40, 80, 100 år framåt i tiden.
Liz Lindvall
