Meny
Decentralisering är ett modeord som ofta används i samband med statsbyggande och fredsskapande insatser efter konflikter, även i MENA-regionen. Dess teori och praktik är dock fortfarande belastade av det västerländska arvet av klassiskt politiskt tänkande. Istället föreslår författaren ett mer skräddarsytt tillvägagångssätt, där dessa vanliga påståenden konfronteras med förhållandena på marken. Genomgående analyseras traditionen med begränsad statsbildning, förekomsten av icke-statliga politiska aktörer på många områden samt betydelsen av traditionell rätt. Bevisen tyder på att icke-statliga aktörer sannolikt kommer att spela en viktig roll efter konfliktens slut, oavsett om politikerna vill det eller inte. Att ta hänsyn till dem på grundval av nutida och historiska exempel samt innovativa mekanismer, och att acceptera möjligheten till rättslig pluralism och icke-territoriella autonomiarrangemang kan leda till nya, lovande decentraliseringsinitiativ som är skräddarsydda för de särskilda förhållandena i staterna i Mellanöstern. Denna artikel finns endast på engelska, se jass.ax
Decentralisation is a buzzword commonly utilised in relation to post-conflict state-building and peacebuilding efforts, including in the MENA region. However, its theory and practice are still burdened by the Western heritage of classical political thought. Instead, the author proposes a more tailored approach, in which those common assertions are confronted with the conditions on the ground. Throughout the paper, the tradition of limited statehood, the prevalence in many areas of non-state political actors, as well as the importance of traditional law are analysed. The evidence suggests that non-state actors are likely to play a significant role after the conflict ends, whether it is desired by politicians or not. As such, accommodating them based on contemporary and historical examples as well as innovative mechanisms, and accepting the possibility of legal pluralism and non-territorial autonomy arrangements may result in new, promising decentralisation initiatives tailored for the particular conditions of Middle Eastern states. Article available at www.jass.ax
