Även om de ökande spänningarna i norr tydligt utmanar föreställningarna om Arktis som en varaktig fredszon, är de nuvarande spänningarna rotade i rädslan för en europeisk konflikt som sprider sig norrut, inte i en endemisk konflikt i Arktis. Två decennier av militär expansion i norr har förvisso bidragit till den strategiska osäkerheten i regionen, men mer avgörande är de för närvarande ökande nivåerna och takten på konkurrerande strategiska patruller i Arktis, särskilt de som undergräver den grundläggande kärnvapenavskräckningen. Förslagen om en arktisk uppförandekod, utformad för att undvika provokativt beteende och minska riskerna för att oavsiktliga möten eskalerar, syftar till att bevara Arktis som en säkerhetsmiljö med låg spänning, och förslagen om att begränsa de strategiska patrullerna vilar på samma princip. I synnerhet USA:s ubåtsjakt som är riktad mot Rysslands sjöbaserade kärnvapenavskräckningsstyrkor hotar Rysslands andraslagsförmåga och destabiliserar därmed den ömsesidiga strategiska avskräckningen. Strategiska ASW-operationer har varit ett ständigt bekymmer och har lett till en rad förslag för att begränsa sådana insatser. Dessa idéer har dock aldrig lyfts upp till fortsatt utforskning eller dragits in i formella förhandlingar om vapenkontroll. Tidigt 2023 kanske inte verkar vara en gynnsam tidpunkt att återuppliva idéer om begränsning av ubåtsjakt, men på lång sikt kommer strategisk stabilitet och återupptagen vapenkontroll och nedrustning att kräva att de uppmärksammas. Denna kommentar finns bara på engelska, se www.jass.ax
While rising northern tensions clearly challenge notions of the Arctic as a durable zone of peace, current tensions are rooted in fears of a European conflict spilling northward, not in conflict endemic to the Arctic. Two decades of high north military expansion have certainly added to the region’s strategic uncertainty, but more consequential are the currently increasing levels and pace of competing strategic patrols in the Arctic, especially those that undermine basic nuclear deterrence. Proposals for an Arctic code of conduct, designed to avoid provocative behaviour and reduce risks of accidental encounters escalating, seek to preserve the Arctic as a low-tension security environment, and proposals to constraint strategic patrols rest on the same principle. In particular U.S. anti-submarine warfare operations aimed at Russia’s sea-based nuclear deterrent forces threaten the latter’s second-strike forces and thus destabilize mutual strategic deterrence. Strategic ASW operations have been of enduring concern and have led to a succession of proposals to constrain such deployments. Those ideas, however, have never been elevated to sustained exploration or drawn into formal arms control negotiations. Early 2023 may not seem a propitious time to revive ideas of anti-submarine warfare constraint, but in the long term, strategic stability and resumed arms control and disarmament will require attention to them. This commentary is available at www.jass.ax
