Kartläggning av Ålandsexemplets användning 1990-2019
– Var, när, hur, vem, varför?
(The Åland Example in Use 1990-2019: Where, When, How, Why and by Whom?)
Denna studie kartlägger 25 konflikter där Ålandsexemplet har använts och analyserar åtta av dem mer djupgående. Rapporten diskuterar frågorna var, när, hur, varför och av vem Ålandsexemplet har använts i konfliktlösningsinsatser runt om i världen och vad det är som varit av intresse.
En djupare analys av åtta fall (Korsika, Gagauzien, Norra Cypern, Kashmir, Mindanao, Nordirland, Tamil Eelam (Sri Lanka) och Transdniestrien) bekräftar slutsatserna från tidigare forskning om att det finns intresse för alla tre huvudkomponenterna i Ålandsexemplet, dvs. autonomi, demilitarisering och skydd för språk och kultur. Studien bekräftar också att användningen av Ålandsexemplet är nära kopplad till idén om att använda autonomi som ett verktyg för konfliktlösning, och att det är just autonomisystemet som har väckt mest intresse.
Det visade sig att användningen av Ålandsexemplet har fyllt sju olika funktioner i konfliktlösningssammanhang. Det har fungerat 1) som ett incitament att starta en fredsprocess eller stimulera en avstannad process, 2) som ett argument som parter för fram för att främja sina intressen 3) som en konfliktkarta – en lista över problem och möjliga lösningar, 4) som innehållsleverantör – konkreta modeller för hur system och institutioner kan utformas och fungera i praktiken, 5) som en säker och neutral fysisk mötesplats 6) för att illustrera normer, värderingar och principer som anses vara avgörande för framgångsrik konfliktlösning, och slutligen, 7) som verktyg för konfliktomvandling på konflikt- eller individnivå.
Resultaten i studien stödjer slutsatsen att ”modell” inte är ett lämpligt ord för att fånga alla Ålands funktioner i konfliktlösningsprocesser. Åland används ibland som modell och illustrerar den specifika utformningen av ett visst system eller vissa institutioner. Termen ”modell” kan dock inte inkludera ett betydande antal andra funktioner som Åland har haft i konfliktlösningssammanhang. Slutsatsen är då att Åland i själva verket används både som modell och som exempel, och att begreppet ”Ålandsexemplet” kan användas för att täcka båda. (Rapporten finns bara på engelska.)
This study maps 25 conflicts in which the Åland example has been used and analyses eight of them in more depth. It discusses the questions of where, when, how, why, and by whom the Åland example has been used in conflict resolution efforts around the world as well as what has been of interest.
The in-depth analysis of eight cases (Corsica, Gagauzia, Cyprus, Kashmir, Mindanao, Northern Ireland, Tamil Eelam, and Transdniestria) confirmed the conclusions from previous research that there has been an interest in all three of the main components of the Åland example, i.e., autonomy, cultural protection, and demilitarisation. This study also confirms that the idea of the usage of the Åland example is closely linked to the idea of using autonomy as a tool for conflict resolution, and indeed, the autonomy system is also what has attracted the most interest.
It was found that the usage of the Åland example has seven different functions in conflict resolution. It has worked as 1) An incitement to start a peace process or a stimulus for a stalled process, 2) As an argument to promote the cause of conflict actors, 3) As a conflict map – a list of problems and their potential solutions, 4) As content provider – models for how systems and institutions can be designed and work in practice, 5) A safe and neutral meeting place 6) To illustrate norms, values, and, principles that are considered crucial for successful conflict resolution, and finally, 7) As a tool for conflict transformation at a conflict or an individual level.
The findings in this study support the conclusion that ‘model’ is not an appropriate word to capture all the functions of Åland in conflict resolution processes. Åland is, at times, used as a model, illustrating the specific design of a certain system or certain institutions, however, the term ‘model’ cannot include a significant number of other functions Åland has had in conflict resolution. The conclusion is then that Åland is in fact used both as a model and as an example, and that the concept of ‘the Åland example’ can be used to cover them both.