Sarah har jobbat på Ålands fredsinstitut i drygt två år och har haft väldigt varierande uppdrag. Hon skrev bland annat en forsknings rapport om Ålands roll inom EU, har forskat inom projekten Eldia och Ålandsexemplet. Som ungdomsansvarig ordnade hon Stegvis utbildningar på Åland och läger för unga kvinnor från Åland, Sverige, Azerbajdzjan och Armenien samt tog hand om volontärer inom European Voluntary Service-programmet (EVS).
Under arbetet på Fredsinstitutet har hon mött massor med utmaningar, exempelvis utvecklingssamarbete med Azerbajdzjan där hon fördjupat sina kunskaper inom genusfrågor samt ordnat allt det praktiska.
– Tempot på jobbet har alltid varit intensivt, säger hon, och det krävs ofta att slå upp i olika böcker och sätta sig in i nya kunskapsområden, till exempel lära sig mycket om kulturen i Södra Kaukasusområdet.
När jag undrar vad är mest givande för henne på jobbet svarar hon utan att tveka en sekund – omväxlande uppdrag. Som ett exempel nämner hon Eldia-projektet – ett projekt som undersöker flerspråkighet och minoritetsspråk i europa – som har gett henne möjligheten att utveckla sig både som jurist och som social person genom att träffa spännande forskare från hela världen.
– Jag är också väldigt glad över att min fysiska arbetsplats är inte bara på kontoret men även utanför det mysiga huset på Hamngatan, betonar Sarah, som ofta är på resande fot.
Hon har varit med i många evenemang, både som deltagare och medarbetare och därför tycker hon att det var en superbra balans mellan forskning och deltagande i samhällslivet på Fredis, som organisationen kallas i informella sammanhang.
Jag försöker provocera min samtalspartner och frågar henne vilka fredsrelaterade frågor hon egentligen vill satsa sin energi på. Sarah funderar en pytteliten stund och svarar bestämd:
– Jag vill fortsätta som jurist, så autonomi, minoriteter och konfliktlösning är mest intresseväckande för min del.
Det är knappt några dagar innan hon ger sig iväg till Haag där hon kommer att jobba på Internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien från den 7 mars. Tribunalen grundades av FN:s säkerhetsråd år 1993 för att åtala och rannsaka misstänkta krigsförbrytare från det forna Jugoslavien. Sarah åkte till en intervju i Bonn med för att få en praktikplats just på denna internationella domstol och hon lyckades, trots den svåra konkurrensen. Praktikplatsen finansieras av Tyska akademiska utbytestjänsten.
Den unga juristen kommer att jobba som assistent till en tysk domare (vanligtvis kommer domarna från olika länder). En av hennes uppgifter kommer att vara folkmordsutredningar. Det är bara enskilda personer som åtalas av domstolen och ofta är det höga militärer som begått brott mot Genève-konventionen.
– Det här uppdraget är en stor ära för mig. Den internationella straffrätten utvecklas ständigt och det är väldigt spännande att få se processen. Det är ju dessutom en legendarisk domstol med rättspraxis som man har mycket att lära sig av.
Men hur ser Sarah sin framtid, kan man undra. Jo, den unga damen tror att när hon är färdig med tjänsten får hon en klarare bild av var hon helst vill jobba, vare det sig en stor organisation eller en liten NGO. Det kan även hända att hennes intresseområden förändras med tiden. Yrkesmässigt lägger hon inte mycket vikt vid status, titlar och positioner: hon ser arbetet som en möjlighet till självutveckling – man bör rikta sina ambitioner mot själva processen och dess kvalitet men inte på hur högt upp man kan komma med hjälp av ett visst uppdrag.
Sarah är nästan säker på att hon inte kommer att göra slut med Åland utan hon hoppas på vidare kontakter med Ålands fredsinstitut på ett eller annat vis Kanske vill hon fortsätta med Eldia-projektet när hon har mer tid. Ett gåtfullt leende kommer till synes i Sarahs ansikte – snart byter hon sin arbetsstol så låt oss önska att den blir bekväm för henne.
Text och bild: EVS-volontär Lukrecija Bielskyte
