Violeta Lapinskiene från Vilnius var arbetslös och ensamstående med tre små barn när hon sökte hjälp hos Nendre.
För sex år sedan bodde Violeta Lapinskiene från Litauen ensam med tre barn i ett gammalt hus utan rinnande vatten i Litauens huvudstad Vilnius. Hon hade inget jobb och därmed inte möjlighet att betala hyran. Eftersom barnen var små kunde hon heller inte söka något jobb – även om hon hade fått ett hade hon inte kunnat lämna barnen ensamma. Hennes mamma Jusefa Vapsienes lön räckte inte till att försörja även dottern med familj. Violeta fruktade att hon skulle bli tvungen att lämna barnen på barnhem.
Hon sökte hjälp hos kommunen.
– Men det var som att de tyckte att jag borde skylla mig själv. Varför hade jag skaffat så många barn om jag sedan inte kunde försörja dem.
Till slut kom hon i kontakt med Nendre. Barnen fick börja i förskole- och eftermiddagsverksamhet och själv fick hon psykologhjälp och hjälp med praktiska frågor kring boende och kontakter med myndigheterna. Hon lyckades också skaffa sig ett jobb.
Förutom den praktiska hjälp hon fått för att lösa sin akuta situation tycker Violeta att Nendre lärt henne saker om sig själv som kvinna och mamma.
– Jag har lärt mig att uppfostra min barn på ett annat sätt. Jag märkte att de alltid var snälla, lydiga och kreativa på Nendre, men inte hemma. Jag insåg att det inte hjälper att skrika åt dem, att man måste lyssna och kommunicera. Men det var jättesvårt att ställa om. Det funkar inte alltid nu heller, det är svårt att inte gå varandra på nerverna när man bor åtta personer på 20 kvadratmeter.
I dag har Violeta en ny sambo som hon har fått ytterligare två barn med. Eftersom hon har varit hemma med barnen har hon inget jobb just nu, men hon söker.
– Det är svårt. När de hör att jag har fem barn säger de bara att vi ringer dig, och sen hör de aldrig av sig. De låter mig inte ens förklara att min mamma nu kan vara hemma och ta hand om barnen.
Hennes sambo är på väg till Cypern där han har hittat ett jobb. Han blir borta i sex månader.
Violeta, i dag 32 år, drömmer om en större bostad, en där var och en kan få åtminstone en egen hörna. Och om ett jobb, helst vill hon jobba med människor, relationer och kommunikation, men hon kan tänka sig vad som helst. Mer än så vågar hon inte drömma om för egen del.
– Men jag vill att mina barn ska få det bättre än jag. Jag vill uppfostra dem på rätt sätt och lära dem att stå på egna ben. Jag upprepar gång på gång att det är viktigt med skolan och studier. Utan utbildning får man knappt ens jobb med att sopa golv.
Violetas två äldsta döttrar, Samanta, 13, och Enrika, 9, kommer till Nendre efter skolan varje dag. Här får de mat och hjälp med läxläsning.
– Men det bästa är när man bara får vara ute på gården och inte behöver tänka, säger Samanta.
Hon vill bli sångare när hon blir stor, men poängterar att hon först ska skaffa sig en bra utbildning. Enrika vill bli frisör.