Internationell medling – statsdiplomati och/eller gräsrotsrörelser?

Mariehamn, september 2012

Är medling bara en omskrivning för traditionell diplomati eller är det en ny, effektiv och dynamisk rörelse som initierats av små aktörer som arbetar för att främja rättvis och ”positiv” fred? Det är ett av huvudproblemen i publikationen ”Mediation in Political Conflicts. Soft Power or Counter Culture” (Faget, red., 2011). Efter att ha läst boken och i samma veva ha följt diskussioner om ett europeiskt fredsinstitut och Finlands ambitioner inom fredsmedling, tycks det spontana svaret vara ”både och” och en viktig följdfråga om och i så fall hur olika förhållningssätt till medling kan förenas.

Faget beskriver att medling har historiska rötter inom diplomatin där termen fick ett genomslag i början av 1900-talet. Betydelsen minskade i samband med första världskriget och medlingen återupptäcktes på 1970-talet för användning på mikronivå. (Faget 2011, 4-5) Sedan dess har medlingen som bekant åter tagit steget in på den politiska arenan. I dagens läge är medling närmast trendigt på internationell nivå och det råder konkurrens bland aktörer på olika nivåer som vill erbjuda sina tjänster som fredsmedlare (se tex Wigell 2012, 16).

I ”Mediation in Political Conflicts. Soft Power or Counter Culture” varvas teori om medling med fallbeskrivningar. Tre kapitel ägnas åt katolska kyrkans medlingsansträngningar i Baskien i Spanien, Chiapas i Mexico och på flera håll i Afrika. Därutöver diskuteras bland annat Nordirland och traditionella tekniker för konfliktlösning bland olika folkgrupper i Afrika.

När teorierna applicerats på fallbeskrivningarna i boken och på material om ett eventuellt europeiskt fredsinstitut (MedieatEUr, 2012) framträder två kontrasterande bilder. Å ena sidan syns den västerländske, slipsklädde, professionelle medlaren som för diskussioner på toppnivå, utgår från ett säkerhetspolitiskt perspektiv på omvärlden och är orienterad mot snabb konfliktlösning med fredsavtal som mål. Å andra sidan framträder en (återigen) västerländsk medlare från den ideella sektorn eller akademiska världen, med en övertygelse om icke-våld (möjligen religiöst baserad) och rättvisa i bagaget, orienterad mot utvecklingssamarbete, partnerskap och bemäktande (empowerment) och med dialogen och den transformativa processen i fokus. (Se Faget 2011, 11-16)

Faget och kapitelförfattarna väcker viktiga frågor om bland annat vilken fred man eftersträvar och vems fred det är, i vems intresse medling genomförs och om förhållandet mellan medling och mänskliga rättigheter. Eftersträvas en negativ fred som endast innebär ett slut på kriget, eller en positiv fred som inkluderar värden såsom rättvisa, dialog och deltagande? (Faget 2011, 22; Boelscher, 2011, 52; Simolin 2010) Har de västerländska medlarna som gemensamt projekt att sprida ”den liberala freden” i ”one-size-fits-all-tappning” där demokratisering, och mänskliga rättigheter löser alla problem? (Faget 2011, 19; Se även Richmond 2007, 248)

För Ålands del är diskussionen om internationell medling relevant av flera orsaker. För det första används Åland som ett exempel på internationell konfliktlösning och Åland kan även erbjuda kunskap och en mötesplats för diskussioner om fred och konfliktlösning (Spiliopoulou Åkermark, 2011). För det andra vill Finland och Sverige bli stormakter inom fredsmedling och det är intressant för Ålands del om och i så fall hur Ålandsexemplet tas tillvara inom denna ambition (Ålands fredsinstitut, 2011). För det tredje har Ålands fredsinstitut föreslagit Åland som en mötesplats för ett återkommande nordiskt fredsforum. Diskussionerna om ett fredsforum föregicks av diskussioner om ett ”nordiskt fredsinstitut som kan företage international maegling” (Nordisk råd, 2010). För det fjärde har Ålands fredsinstitut nyligen deltagit i expertmöte om eventuellt bildande av ett europeiskt fredsinstitut (Spiliopoulou Åkermark, 2012).

I alla dessa sammanhang ingår diskussioner om medling som en viktig del, och det är uppenbart att medlingen kan uppfattas på många olika sätt av olika aktörer och i olika sammanhang. Vilka förhållningssätt är egentligen utgångspunkten i diskussioner om exempelvis ett europeiskt fredsinstitut eller ett nordiskt fredsforum? Kan förhållningssätten integreras utan att ett tar över och andra förkvävs? Kan de koordineras och samverka, och i så fall hur?

Referenser:

MediatEUr, 2012. Swedish-Finnish ‘Non-Paper’ on the European Institute of Peace (draft) Hittas enklast på http://www.themediateur.eu/index.php/about-european-institute-of-peace (Hämtat 21.9.2012)

Boelscher, Viola 2011. Human Rights and Mediation – A much Discussed but not Resolved Relationship: Wievs on International Cooperation. I Faget, Jacques, red., 2011. Mediation in Political Conflicts. Soft Power or Counter Culture. Hart Publishing: Oxford and Portland, Oregon 2011.

Faget, Jacques, red., 2011. The Methamorphosis of Peacemaking i Faget, Jacques, red., 2011. Mediation in Political Conflicts. Soft Power or Counter Culture. Hart Publishing: Oxford and Portland, Oregon 2011.

MediatEUr, 2011. Discussion Paper. A European Institute of Peace? Value-added, Risks and Options. European Forum for International Mediation and Dialogue e.V. (mediatEUr) 2012. http://www.themediateur.eu/index.php/publications-and-resources/260-discussion-paper-a-european-institute-of-peace-value-added-risks-and-options (Hämtat 21.9.2012)

Nordisk råd, 2010. Betaenkning over medlemsforslag, 2010  A1500 J.nr. 10-00164-9. http://www.norden.org/sv/nordiska-raadet/aerenden/a-1500-praesidiet (Hämtat 21.9.2012)

Richmond, Oliver P., 2007. Critical Research Agendas for Peace: The Missing Link in the Study of International Relations. Alternatives 32 (2007), 247-274.

Simolin, Susann, 2012. Finland vill bli en stormakt inom fredsmedling. Den åländska fredsbloggen. https://www.peace.ax/sv/blogg-usermenu-31/755-finland-som-medlare-i-internationella-konflikter- (Hämtat 29.9.2012)

Simolin, Susann, 2011. Positiv fred – vad är det? En jämförande textanalys av tre konceptioner om fred. Magisteravhandling, Statsvetenskapliga institutionen vid Åbo akademi Vasa.

Spiliopoulou Åkermark, Sia, 2012. (Blogg) What directions for the EU role in peace processes? Den åländska fredsbloggen. https://www.peace.ax/sv/blogg-usermenu-31/772-what-directions-for-the-eu-role-in-peace-processes. (Hämtat 29.9.2012)

Spiliopoulou Åkermark, Sia (red.), 2011. The Åland Example and Its Components. Relevance for International Conflict Resolution. Mariehamns Tryckeri: Mariehamn 2011.

Wigell, Mikael, 2012. the multi-track model of peace mediation. I Piiparinen, Touko och Brummer ,Ville (red.), 2012. Global networks of mediation: Prospects and avenues for Finland as a peacemaker.  Utrikespolitiska institutet och Crisis Management Initiative. http://www.fiia.fi/se/publication/248/global_networks_of_mediation/ (Hämtat 21.9.2012)

Ålands fredsinstitut, 2012. General reflections and possible problems, Issues for the Discussion re. a European peace institute and EU efforts for mediation, Inlämnat till Europaparlamentet 20/09/2012. Kan laddas ner som pdf här.

Ålands fredsinstitut, 2011. Införlivande av Ålandsexemplet på alla nivåer inom fredsmäkling och krishantering. Inlämnat till Finlands utrikesministerium, Nationella koordinatorsgruppen för fredsmäkling, 7.5.2012. Kan laddas ner som pdf här.