Årets kastelholmssamtal om fred uppmärksammade Finlands 100-årsjubileum och hölls under rubriken ”Med Finland som granne – gränser och gränslöshet under 100 år”. Kastelholmssamtalen inleddes med en paneldiskussion i Kastelholms slott där en panel bestående av tidigare minister och högkommissarie Astrid Thors från Finland, tidigare framtidsminister Kristina Persson från Sverige, ambassadör René Nyberg från Finland och professor Nils Petter Gleditsch från Norge diskuterade under ledning av moderator Kjell-Åke Nordquist, professor och direktör för Ålands fredsinstitut. Nordquist bad inledningsvis alla talare att formulera en gratulation till 100-åringen Finland och bad dem framför allt fundera över vad det är som håller Finland samman. Flera talare lyfte fram den höga grad av förtroende för institutioner som finns i Finland, vilket betraktades som en viktig grundförutsättning. Talarna lyfte också fram Finlands roll under det kalla kriget, samt Helsingforsavtalet från 1975 som fick till följd att OSSE grundades. Organisationen ansågs fortfarande vara en ytterst viktig aktör vid konfliktlösning och för att behålla multilateralismen i dagens Europa.
När panelen diskuterade dagens globaliserade värld noterades delvis motsägelsefulla trender. Medan Nils Petter Gleditsch konstaterade att antalet konflikter i världen har minskat och att de flesta konflikter av idag är mellanstatliga, lyfte Astrid Thors fram att antalet flyktingar är högre än någonsin. Kristina Persson menade att den ojämna fördelningen av resurser i dagens värld, där de åtta rikaste personerna äger lika mycket som halva världens befolkning i övrigt, är en stor källa till oro. Något hon ser som positivt, däremot, är att Norges status som observatör vid nästa G20-möte ger hela Norden en bra plattform för deltagande. Norden och nordiskt samarbete framhölls även i andra sammanhang. René Nyberg nämnde NORDEFCO som ett framgångsrikt exempel på säkerhetssamarbete, i synnerhet vad gäller gemensamma luftövningar.
{besps}/stories/Kastelholm2017/|width=460|height=307|||ctrls=1{/besps}
Diskussionen berörde vidare Ålands roll, och i detta sammanhang lyftes både positiva och mer problematiska aspekter fram. Kristina Persson sade att ju mindre ett samhälle är, desto mer beroende är det av andra. Å andra sidan, sade hon, kan små samhällen lättare engagera sin befolkning. Astrid Thors menade att Åland känner Finland sämre än vad som var fallet för 30 år sedan, och uppmanade Åland att åter lära känna Finland bättre. René Nyberg såg det snarare som bekymmersamt att svenska språkets ställning i Finland försvagas, exempelvis har Finland en statsminister som inte talar svenska. Nils Petter Gleditsch igen lyfte fram Ålands möjligheter att fungera som ett exempel vid lösningar av territoriella konflikter i världen, där Åland kan dela med sig av sina erfarenheter av självstyrelse, minoritetsskydd och demilitarisering. Diskussionen på slottet avslutades därefter med en önskan från talarnas sida om att det nordiska samarbetet ska utökas och att länderna öppnar sig ytterligare mot omvärlden – det sista framförde Kristina Persson särskilt som en hälsning till Finland.
Efter en kaffepaus fortsatte diskussionen med en rundabordsdiskussion på närliggande restaurang Smakbyn. Panelen från slottet deltog I diskussionen, som inleddes av tre nya talare som moderator Sia Spiliopoulou Åkermark, forskningsledare vid Ålands fredsinstitut, bad framföra sina tankar om “grannskap”. Panelen på slottet och även publiken kunde därefter delta i diskussionen, och temat belystes därför utifrån många olika perspektiv. Kommentator Anna Abrahamsson, förbundssekreterare för Svensk Ungdom, Svenska folkpartiets ungdomsorganisation, uttryckte oro över resultat från ny forskning, som visar att unga människor tenderar att frångå demokratiska värderingar. Den åländske historikern Janne Holmén noterade att befolkningen i Finlands närmaste granne, Sverige, inte känner Finland särskilt väl. Liksom Anna Abrahamsson knöt han an till temat demokrati, och menade att medan Finland lägger stor vikt vid rättsstaten är Sverige mer intresserat av demokrati. Den tredje talaren, Natalja Jerofejeva, språkvetare och pedagog verksam på Åland, med ryskt ursprung, talade om sina personliga erfarenheter av gränser och gränslöshet.
Efter dessa inledande anföranden tog publiken och panelen från slottet aktivt del i diskussionen som bjöd på såväl akademiska som politiska synpunkter. René Nyberg poängterade att legalism kan vara en politisk strategi, medan Astrid Thors och Kristina Persson varnade för risken med att “den andra” används som ett politiskt vapen istället för att bygga en känsla av gemenskap. Diskussionen spände över teman allt från unga människors bristande intresse för politik till Rysslands roll I världen. Barbro Sundback, fredsinstitutets ordförande, bidrog med en intressant reflektion om hur det är att ha havet som granne. För Åland och ålänningarna, menade hon, för havet i första hand med sig säkerhet, vilket kan kontrasteras med Siciliens erfarenheter, där havet snarare inneburit ett hot som fört med sig invasion.
Nordens och Finlands roll inom EU kom också upp i diskussionen. Det diskuterades om nordiska prioriteringar borde framföras tydligare inom EU och om Sverige, som är ett konsensusorienterat land, har haft större problem att anpassa sig till EU än det mer centraliserade Finland. Vad gäller den politiska sfären lyftes också frågan om ett folkligt ointresse för politik, vilket till delar kan bero på en ökad individualism och de sociala mediernas ”bubblor”. Talarnas slutsats var att kunskap är en nyckel till lyckat grannskap, vilket också innebär en utsuddning av gränserna mellan oss och dem.
Text: Saila Heinikoski
Bilder: Filip Holiencin
Kastelholmssamtalen 2017 är en del av programmet för Finlands 100-årsjubileum 2017.
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Kastelholmssamtalen 2017 genomfördes med stöd från: Ålands landskapsregering, Ålands lagting, Svenska kulturfonden, Svenska folkskolans vänner, Letterstedtska föreningen, Kulturfonden för Sverige och Finland, Nordens Institut på Åland samt Åland Convention Bureau.
