De sex partnerorganisationerna arbetar alla på sitt sätt för en fredligare och mindre våldsam värld och menar att nordiska erfarenheter kan användas i det arbetet. Organisationerna menar också att Nordens fredliga erfarenheter och fredsprofil får för lite utrymme i aktuella debatter, i synnerhet i relation till säkerhets- och försvarsfrågorna. Norden och freden behöver därför diskuteras mera i alla nordiska länder och inom det formella nordiska samarbetet.
Fredsrörelserna och fredsorganisationerna har mycket olika utgångspunkter, erfarenheter och resurser i de olika nordiska länderna. De fokuserar också på olika frågor som sträcker sig från vapenhandel och nedrustning till granskning av fredsoperationer och fredsfostran bland vuxna och ungdomar.
Nordiskt fredsforum öppnades av Finlands tidigare president Tarja Halonen, som tidigare på dagen deltagit i och varit beskyddare för Kastelholmssamtal, samtal om fred på närliggande Kastelholms slott. På fredsforumet betonade president Halonen civilsamhällets betydelse för fred och samhällsbygge. Panelisterna beskrev sedan i tur och ordning hur de uppfattar att fred och fredsfrågor prioriteras och diskuteras i respektive land. Panelisterna var eniga om att Norden inte längre är framstående i att utveckla och förespråka fredliga alternativ. Enligt Birger Norup är debatten i Danmark präglad av alla de danska militärer och veteraner som deltagit i internationella militära operationer runt om i världen och där många har stora psykiska och fysiska problem och behov. Från Norge rapporterade Hedda Langemyr om en långsam omvandling av försvaret, särskilt efter 1999, från ett defensivt till ett offensivt försvar där internationella insatser, oftast kopplade till NATO, dominerar planeringen. Under kalla kriget tillämpades en självvald restriktivitet i Norge i relation till t.ex. övningar på norskt territorium, samordning av militära beslut och materiell m.m. Denna restriktivitet är nu längre inte lika tydlig. Fredrik Harstad menade att svenska synen ofta präglas av självgodhet och viss brist på inlevelseförmåga. Svenskar tror oftast att de svenska erfarenheterna är de bästa och de lyssnar inte på lokala röster och förutsättningar, menade Fredrik Harstad som betonade vikten av fredsfostran särskilt bland ungdomar och i skolan. Fredrik, som varit historielärare och nu författar läromedel, påpekade att historieundervisningen i grundskolan gärna fokuserar på krig och att många historielärare står svarslösa när de tillfrågas om hur de undervisar om fred.
Även identiteten i de olika länderna kan vara mer eller mindre fredlig. På Island och i Finland finns det en ständig oro och de historiska erfarenheterna av krig och förtryck gör sig ständigt påminda. Silja Bara Omarsdottir menade att islänningarna ser sig själva som fredliga eftersom landet saknar egen militär, men menar att den självbilden kan ifrågasättas och att de politiska ställningstaganden som tas inte alltid kan betraktas som särskilt fredliga. Fredsrörelsen är liten och hörs inte mycket och medlemsskapet i Nato är knappast ifrågasatt. Tarja Cronberg menade att Finland inte ens hyser en illusion om att vara ett fredligt land, Finland har allmän värnplikt, försvarar sig ensamt och ibland sägs det i debatten att Finland också försvarar Sverige.
En intressant diskussion följde på en åhörarfråga om det breda säkerhetsbegreppet. Den ursprungliga tanken med begreppet var att inkluderafrågor om mänskliga rättigheter och andra hot än militära, såsom t.ex. miljöhot, i vårt tänkande. Men finns det även risker i detta breda säkerhetsbegrepp? Silja Bara Omarsdottir menade att ett brett säkerhetsbegrepp innebär att regler om undantagstillstånd används i allt större utsträckning. Detta innebär att makten koncentreras hos en liten grupp beslutsfattare och beslutsprocessen blir allt mer dunkel. Frågor som terrorism lyfts helt bort från och ställs utanför den demokratiska öppna politiska diskussionen. Tarja Cronberg menade vidare att det breda säkerhetsbegreppet inte alls är någon lösning. ”Det resonemanget slutar alltid med militär aktivitet och dominans”.
Men militär samordning och säkerhetstänkande är inte problem i sig, menade Tarja Cronberg. Hon utvecklade ett tänkvärt sätt att rannsaka vad som är positivt och meningsfullt ur ett fredsperspektiv. Tre frågor bör ställas, föreslår Cronberg:
– Minskas fiendebilderna i vårt samhälle?
– Minskas de militära utgifterna och försvarets ställning i samhället?
– Uppstår det nya idéer och förslag om fredliga lösningar?
Flera deltagare pekade på vikten att Norden står för fredliga alternativ i det europeiska samarbetet och att Nordens ansvar och intresse för de baltiska länderna hålls starkt. Även i tider av ökade spänningar bör vi inte begränsa kontakterna till Baltikum och Ryssland.
Hur kan då Norden och de nordiska länderna utvecklas i fredlig riktning framöver? Eftersom organisationerna arbetar med olika utgångspunkter var förslagen många och varierande, från att motverka våld och militära strukturer, till olika sätt att främja fred i bredare ”positiv” bemärkelse. Birger Norup och Peace Alliance Denmark, som arbetar för att stärka fredliga infrastrukturer i olika länder runt om i världen, skulle vilja se fredsministerier i enskilda länder samt ett gemensamt, nordiskt. Hedda Langemyr talade om vikten av att minska det militäras inflytande och omfattning – till exempel behöver säkerhetsbegreppet återtas av civila krafter så att det inte är enbart militären som får definiera vad det innebär och hur det ska hanteras. Konkret föreslogs också att gemensamt kampanja mot atomvapen och möjligen driva frågan om Norden som ett kärnvapenfritt område– alltså samma fråga som stått på agendan i det nätverk som kallade sig nordiskt fredsforum på 80-talet. Ett demilitariserat Östersjöhav diskuterades också. Tarja Cronberg påminde om att fred inte skapas av säkerhetspolitik utan genom sociala relationer och att det är viktigt att tala med alla. Att fokusera på säkerhet och hotbilder kan skapa fruktan och fiendebilder – paneldeltagarna var överens om att dessa måste motarbetas och fredsperspektivet lyftas fram bland annat genom utvidgade kontakter och fredsfostran. Fredrik Harstad menade att ett sätt var att fortsätta göra det som precis då pågick – att lyfta fram frågorna öppet och få till en allmän diskussion, en form av folkbildning där alla som vill inkluderas. Tanken om utbyten, fredsfostran och folkbildning fick understöd även av Silja Bara Omarsdottir. Nätverket Norden för fred? ska anordna sitt nästa möte på Island i början av oktober 2014 och temat då kommer att vara metoder som kan användas för att främja fred.
Ålands fredsinstitut 5.4.2014
Inbjudan till nordiskt fredsforum 28.3.2014
Tema: Norden och freden
Med deltagande av president Tarja Halonen
28 mars 2014 klockan 15.30
på Smakbyn, Sund, Åland
Kaffe serveras från klockan 15.00
Norden har erfarenheter av fredlig konfliktlösning och fredlig samexistens som är värda att lyfta fram och dra lärdomar av. Det finns ett stort internationellt intresse för dessa erfarenheter. Samtidigt finns det tecken som tyder på att Norden är på väg att frångå sin traditionella fredsprofil. Hur rimmar fredsprofilen med ökat samarbete kring säkerhets- och försvarsfrågor mellan de nordiska länderna? Ska Norden vara och betraktas som en fredsregion även i framtiden? Hur kan man förstärka och utveckla fredsprofilen? Hur kan nordiska erfarenheter bidra till fredlig samhällsutveckling runt om i världen?
Inledare från nätverket ”Norden för fred?”
Norges fredsråd, Verksamhetsledare Hedda Langemyr
Finlands fredsförbund, ordförande Tarja Cronberg
GAMIP/Peace Alliance Denmark, Verksamhetsledare Birger Norup
Föreningen Norden Sverige, Styrelseledamot Fredrik Harstad
Islands universitet, forskare Silja Bara Omarsdottir
Moderator: Ålands fredsinstituts Informationsansvariga/projektledare Susann Simolin
Kontakt:
Susann Simolin
Tel. +358 18 15570
E-post: susann@peace.ax
Arrangörer: Ålands fredsinstitut och projektet/nätverket ”Norden för fred?”. Projektet finansieras av Nordplus vuxen-programmet. Medfinansiering för forumet från Letterstedtska föreningen och Svenska kulturfonden.
Inbjudan kan laddas ner i pdf här.
Läs mer om projektet Norden för fred? här.
