Arrangerande Norges fredsråd hade lyckats samla talare och panelister med många olika erfarenheter och perspektiv utifrån arbetet inom olika organisationer med intresse för nordområdena. Under en och en halv dag presenterade och diskuterade ett tiotal panelister sina perspektiv på utvecklingen i Arktis, och om vilka aktörer och metoder som skulle kunna främja fredlig utveckling i nordområdena. Den första dagen talade Tormod Heier från Norges försvarshögskola, Carolina Sandö från FOI i Sverige och EU-expert Paal Frisvold. Dag två bjöd på talare som arbetar inom Arktiska rådet, Nordiska rådet, det norska Barentssekretariatet och därtill parlamentariker från Nordnorge. Seminariet leddes Bitte Vatvedt från Norges fredsråds styrelse.
Synen på situationen i Arktis var inte helt oväntat väldigt varierande bland de olika talarna och inom publiken. Medan exempelvis Tormod Heier hade ett tydligt konfliktorienterat perspektiv, med Ryssland som det främsta hotet mot fred och stabilitet i Arktis, menade Else Berit Eikeland, norsk diplomat involverad i Arktiska rådet, att Arktis är ett fredligt område som präglas av samarbete mellan olika länder inom ramen för folkrättsliga avtal. Eikeland menade att det snarast är medierna som skapar hotbilder och ökad spänning när det gäller arktiska frågor, medan Heier menade att det är nödvändigt att minska nuvarande grad av militarisering i nordområdena, men att utsikterna för samarbete med Ryssland är ganska små, bland annat på grund av olika världsbilder och syn på säkerhet i öst och i väst.
De nordiska försvarsministrarna hade alldeles dagarna innan seminariet gått ut med en gemensam artikel i norska Aftenposten och svenska Dagens Nyheter med budskapet att de nordiska länderna förstärker sitt försvarssamarbete som ett svar på Rysslands militära agerande både i Ukraina och i relation till Norden. Detta ämne kom upp till diskussion ett flertal gånger under seminariet. Flera av talarna ställde sig åtminstone försiktigt positiva till utökat nordiskt försvarssamarbete, dock fanns stora skillnader i uppfattningarna om vilken regional organisation som har störst möjligheter att spela en avgörande roll för fred och säkerhet i Arktis. Paal Frisvold menade exempelvis att det är EU, med sin holistiska approach, som har möjlighet att arbeta för fredlig och hållbar förvaltning och fördelning av resurserna i Arktis.
Moderatorn bjöd kontinuerligt in publiken till diskussion, och då det dels fanns åhörare från alla nordiska länder, dels representanter från fredsrörelsen i dessa länder, bidrog detta till att frågeställarna knöt an till nordiska frågor och fredsfrågor. En fråga från nätverket ”Norden för fred?” om möjligheterna att använda nordiska erfarenheter som en grund för att arbeta för att främja fred snarare än för att stärka militarisering, väckte dock ingen större entusiasm hos panelisterna.
Syftet med seminariet var att få tydligare perspektiv på roller och möjligheter för olika organisationer, institutioner och andra aktörer att utveckla effektiva alternativ till militarisering i nordområdena. Sammantaget fick åhörarna en allsidig bild av många av de perspektiv som finns inom olika organisationer gällande nordområden och de olika frågeställningar som är aktuella.
Några perspektiv och förslag som framkom på seminariet:
– Vikten av gräsrotssamarbete och stärkta folkliga band för att främja fredlig utveckling på lång sikt.
– Vikten av starka civilsamhällen.
– Samarbete på akademisk nivå kan vara mer framkomligt än NGO-samarbete.
– Infrastrukturer för fred, fredsministerier.
– Stärkta eller nya folkrättsliga avtal, Antarktisavtalet kan vara en modell att följa även i Arktis.
– Stärka EU:s roll i Arktiska frågor.
– Avskräckning genom konsekvent militärt handlande.
– Förbättrad infrastruktur, tex tåg mellan Tromsö och Murmansk.
Projektet Norden för fred? startade i september 2013. Projektet leds av Ålands fredsinstitut och finansieras av Nordplus vuxenprogrammet. I nätverket ”Norden för fred?” ingår Finlands fredsförbund, Norges Fredsråd, GAMIP/Peace Alliance Denmark, Föreningen Norden Sverige och Institutet för internationella relationer vid Islands universitet. Vid nätverkets första möte, som hölls i Danmark i september 2013, diskuterades bland annat utrikespolitik och universitetsutbildning. Det andra mötet hölls på Åland i mars 2014, då temat ”Norden och freden” diskuterades både nätverksdeltagarna emellan och inför publik. I oktober 2014 höll nätverket ett seminarium på Island för att diskutera verktyg och förhållningssätt som kan bidra till fredlig samhällsutveckling.
Projektets avslutande seminarium hålls i Sverige i oktober 2015 under ledning av Föreningen Norden Sverige. Då diskuteras fred som identitetsmarkör för de nordiska länderna och inom det nordiska samarbetet, främst ur gräsrotsperspektiv.