Fredsinstitutets direktör, Sia Spiliopoulou Åkermark, har tillsammans med två andra forskare skrivit boken ”Demilitarisation and International Law in Context – The Åland Islands”, som nyss utkommit på Routledge förlag.
Det är första gången sedan 1928 som en bok inriktad på Ålands demilitarisering och neutralisering publiceras för en internationell publik och på ett internationellt förlag. Spiliopoulou Åkermark, som är docent i folkrätt, har under närmare tre år lett ett forskningsprojekt där hon tillsammans med fem andra forskare studerat Ålands demilitarisering och neutralisering. Boken är skriven av tre av projektets forskare, förutom Sia Spiliopoulou Åkermark också Saila Heinikoski, expert på europeisk integration och internationell politik och Pirjo Kleemola-Juntunen, expert på de folkrättsliga reglerna till havs.
Forskningsprojektets huvudsakliga frågor har varit:
Vad betyder den ökande sammanblandningen av civila och militära mål och verktyg för Ålands demilitarisering och militarisering?
Hur påverkas Åland av nya former av militärt – civilt samarbete i vårt närområde och i Europa?
Vilken betydelse har utvecklingen av nya teknologier för Ålands demilitarisering och neutralisering?
På drygt 100 sidor diskuteras ovanstående frågor och därtill sätter forskarna in Ålands demilitarisering och neutralisering i ett vidare perspektiv och sammanhang i tid och tematiskt. Författarna går igenom demilitariseringen och neutraliseringens historia, de avtal som reglerar arrangemanget, samt diskuterar demilitariseringen och neutraliseringen i relation till havsrätt, olika säkerhetssamarbeten, militarisering, kollektiv säkerhet och suveränitet.
Boken och forskningen lyfter fram att Ålandssystemet kombinerar juridiska, politiska, diplomatiska och militära aspekter i en specifik balans och regelbaserad ordning. Att rubba eller ifrågasätta denna balans, genom att t.ex. endast framhäva en militär och geopolitisk tolkning, kan äventyra inte bara freden och säkerheten för Finland och Åland, utan även undergräva förtroendet för det europeiska och globala samarbetet i sin helhet. Detta ligger inte i små staters och minoriteters intresse, menar forskarna.
Forskningsprojektet ”Demilitarisering i en värld av ökad militarisering” (2015-2018) har finansierats av Konestiftelsen och Ålands kulturstiftelse. Projektet har varit ett samarbete mellan Ålands fredsinstitut och Arktiska centret vid Lapplands universitet i Rovaniemi, två institutioner med expertis i frågor om minoriteter, internationell rätt och säkerhetsfrågor.
Boken kan köpas från förlaget. Under de kommande månaderna kommer forskningsresultaten att spridas och diskuteras vid flera olika sammanhang i Mariehamn och på andra orter.
Några axplock från boken:
– Ålands demilitarisering och neutralisering skapades som en del av utvecklingen av idén om kollektiv säkerhet, dvs. tanken om att stater kan komma överens om att begränsa våldsanvändning och att det är möjligt att främja förtroende mellan olika stater, till exempel genom att undanta vissa områden från upprustning och militär konfrontation.
– Den finländska regeringen har under senare tid skickat dubbla signaler kring Finlands ståndpunkt ifråga om Ålands demilitarisering och neutralisering.
– Begreppet säkerhet har utvidgats stegvis sedan det tidiga 1990-talet. Denna vidgning innebär att militärt våld används oftare för olika typer av problem och även i preventivt syfte. Ålands demilitarisering och neutralisering visar tvärtom att en utrikespolitik som är återhållsam i fråga om användning av militära verktyg och som bygger på en aktiv och icke-polariserande linje, gynnar en fredlig samhällsutveckling både lokalt och regionalt.
– Den demokratiska insynen i nya former av militära samarbeten blir svagare i takt med säkerhetsbegreppets utvidgning och utsuddningen av gränsen mellan det som betraktas som militärt och det som anses vara civilt.
– Under förhandlingarna för en ny demilitariseringskonvention hösten 1921 inom Nationernas förbund deltog aktivt inte enbart diplomater och jurister, utan även militära experter från de olika involverade staterna.
– Sverige har haft konsulär representation i Mariehamn sedan 1871. Den första konsuln, med titeln vicekonsul, var Nikolai Sittkoff.
– Storbritanniens utrikesministerium (Foreign Office) visade intresse för Ålands demilitarisering och neutralisering både 1951 och 1981 då de ansvariga juristerna konstaterade att systemet var fortsatt giltigt och relevant.
