Rapport nr 2 -2015
Ålandsexemplet och dess tre komponenter – självstyrelse, minoritetsskydd samt demilitarisering och neutralisering – har länge framförts som inspirationskälla för konfliktlösning både i teorin och praktiken. I ett bidrag till denna forskning jämför statsvetaren Gustav Blomberg Ålandsexemplets så kallade funktionalitetsfaktorer med implementeringen av den semifunktionella självstyrelse som finns i muslimska Mindanao (Autonomous Region of Muslim Mindanao, ARMM) i södra Filippinerna. Den territoriella konflikten bakom, med ursprung redan i den spanska koloniseringen, är en av världens äldsta och berör olika muslimska grupperingar i ett övervägande katolskt Filippinerna. Blomberg ställer frågan: kan Ålandsexemplet användas som inspirationskälla i muslimska Mindanao och i såfall till vilka delar? Kan vi ringa in vad det är som hindrar en utveckling mot en framgångsrik självstyrelse för regionen? Rapporten går systematiskt och detaljerat igenom de faktorer som genom tidigare forskning (Ghai, Spiliopoulou Åkermark, Öst) identifierats som Ålandsexemplets styrkor, från säkerhetsarrangemang till territoriella avgränsningar. Genom denna kartläggning identifierar Blomberg problemen i muslimska Mindanao. De största hindren har att göra med starka friktioner mellan olika huvudaktörer – fysiskt våld är fortfarande närvarande i form av bl.a. beväpnade grupper och klanfejder samtidigt som säkerheten är bristfällig. Autonomisystemet idag är svagt och präglas av odemokratiska strukturer och problematiska relationer mellan autonomin och centralstaten. ARMM som territorium är svårdefinierat och har dessutom känsliga konflikter över naturresurser. Med andra ord är utgångsläget i en jämförelse med Åland mycket annorlunda. Trots detta faktum argumenterar Blomberg för att det finns orsak att hämta inspiration från Ålandsexemplet och dess innovativa lösningar på frågor som rör säkerhet, minoritetsidentitet och maktdelning. Rapporten finns enbart på engelska.
Report nr 2-2015
The Åland Example and its three components – autonomy, minority protection and demilitarisation and neutralisation – have long been presented as a source of inspiration for conflict resolution both in theory and in practice. In an addition to this research, political scientist Gustav Blomberg compares the socalled functionality factors of the Åland Example to the implementation of the semi-functional autonomy in Muslim Mindanao (Autonomous Region of Muslim Mindanao, ARMM) in the southern Philippines. The territorial conflict behind, with origins in the Spanish colonisation, is one of the oldest in the world and concerns different Muslim groupings in an overwhelmingly Roman Catholic society. Blomberg asks the question: can the Åland Example be applied as a source of inspiration in Muslim Mindanao and if so, in what way? Is it possible to pinpoint what hampers a development towards a successful autonomy for the region? The report takes a systematic and detailed approach to the factors that earlier research (Ghai, Spiliopoulou Åkermark, Öst) has identified as the strengths of the Åland Example, from security arrangements to territorial delimitations. Through this mapping Blomberg identifies the problems of Muslim Mindanao. The biggest obstacles has to do with strong frictions between different central actors – physical violence is still present in form of armed groups and clan feuds at the same time as the security regime is flawed. The autonomy system today is weak and characterised by undemocratic structures and problematic relations between the autonomy and the central state. The ARMM as a territory is difficult to define and has additional sensitive conflicts over natural resources. In other words, the starting position is very different to that of Åland. Despite this, Blomberg argues that there are reasons to seek inspiration in the Åland Example and its innovative solutions to the issues of security, minority identity and power-sharing.
