I rapporten analyseras Finlands lagstiftning och praxis i frågor som rör minoriteternas utbildningssituation: rätten för språkliga minoriteter att få utbildning i och på sitt modersmål, dels ur ett folkrättsligt perspektiv, dels som en rätt enligt finsk lagstiftning. I praktiken kan rätten förverkligas på många sätt: genom statliga eller kommunala skolor som meddelar undervisning i eller på minoritetsspråk, genom privata skolor som upprätthålls av minoriteterna själva och som åtnjuter eller inte åtnjuter bidrag av det offentliga. Vissa minoriteter kan också anse att språkundervisningen förverkligas bäst i hemmet. Även om svenskan juridiskt är ett av Finlands två officiella språk och inte enbart ett minoritetsspråk, analyseras också svenskans ställning i skolan. Situationen för samiska, romani, ryska, tatariska, jiddisch och karelska granskas likaså — Kristian Myntti skildrar en intensiv språkpolitisk-juridisk debatt som visar på hotbilder men också framsteg för de olika språken.
The report deals with Finnish legislation and practice in matters concerning the educational situation of minorities: the right of lingustic minorities to receive education of and in their mother tongue, from an international law perspective and as a right according to Finnish legislation. In practice, this right can be realised in many ways: through state or municipal school education in minority tongues, or through private schools administered by the minorities themselves, which do or do not recieve public support. Some minoriities are of the opinion that the language education is best realised at home. Even though the Swedish language is one of Finland´s two official language form a legal perspective, and not only a minority language, the Swedish status in schools is analysed. The situation of the Sámi, Romani, Russian, Tatars, Yiddisch and Karelian languages are also scrutinized. Kristian Myntti depicts an intensive political debate on language and law, showing threats but also progression for the different languages.
