Rapporten är en del i utredningen om EU-medlemskapets betydelse för Åland. 25 år av EU-erfarenheter har analyserats av Ålands fredsinstitut i samarbete med Ålands statistik- och utredningsbyrå (ÅSUB) på uppdrag av Ålands landskapsregering.

Syftet med delutredningen har varit att gå igenom vad EU-medlemskapet har inneburit för Åland på miljörättens område de första 25 åren. Det har visat sig att arbetsbördan på miljörättssidan är förhållandevis hög. Genom EU:s lagstiftningsproduktion på miljöområdet har Åland idag en detaljerad miljölagstiftning som föreskriver både insamling av vetenskapliga data och rapportering till EU-kommissionen. Miljöområdet är väl representerat ifråga om inledda överträdelseförfaranden, men detta är inte anmärkningsvärt med tanke på den stora mängden lagstiftning på området eller den liknande situationen i andra medlemsstater. EU kräver dock att all miljölagstiftning implementeras, även sådan som för Åland saknar relevans, något som kan upplevas skapa onödig byråkrati och därför grus i Ålands förvaltningsmaskineri. Under årens gång har miljöområdet dock befästs som prioriterat inom den åländska politiken, till stor del tack vare EU-medlemskapet. EU-rätten har agerat katalysator för en alltmer driven åländsk lagstiftningsmotor. Från åländskt håll har man oftast implementerat EU:s miljörätt genom att anta rikets lag som blankettlagstiftning. De självstyrande ambitionerna på området är jämförelsevis små, med ett undantag för några områden som redan innan EU-medlemskapet hade eller planerades få egen åländsk lagstiftning, bl.a. vatten, naturvård, miljökonsekvensbedömningar och avfall. Under EU-åren har miljöarbetet på Åland hittat sin plats och form.