Rapport nr 1-2015
Vilka är de faktorer som avgör hur framgångsrik en territoriell självstyrelse blir?
Denna fråga har länge sysselsatt forskningen inom Ålands fredsinstitut. Vi är därför glada över att kunna presentera det senaste omfattande bidraget till denna forskning, skrivet av doktorand Felix Schulte. Med Schultes egna ord:
”… territoriella autonomier har en särskilt hög potential inom hanteringen av etnisk-nationella konflikter, då de utgör en kompromiss mellan bibehållen statssuveränitet och beaktande av självbestämmandeyrkanden”.

Historien berättar dock för oss att vissa försök misslyckas medan andra består. Framgångsreceptet inbegriper ett samspel av faktorer och förhållanden såsom centralstatens demokratiska tillstånd, utveckling av korslänkade flerpartisystem, ekonomiska skillnader mellan centralstaten och autonomin, den finansiella
bördan på statens budget, samhällets struktur, utvecklingen av ett korslänkat civilsamhälle, internationella organisationers engagemang samt autonomisystemets integration i internationella institutioner.
Genom att undersöka alla dessa faktorer utgör rapporten en djupgående analys av existerande, framgångsrika territoriella autonomier. Åland som den äldsta självstyrelsen i världen befinner sig i fokus av denna analys. Således blir Åland en naturlig fallstudie för forskning om territoriella autonomisystems livslängd och tålighet.

Felix Schulte har valt att jämföra Åland med Bougainville i Papua Nya Guinea, Gaugazien i Moldavien och Sydtyrolen i Italien samt med de misslyckade fallen Aceh i Indonesien och den autonoma regionen i muslimska Mindanao i Filippinerna. Schultes resultat indikerar att ekonomisk jämlikhet mellan stat och autonomi utgör grunden för framgång, medan integration i internationella institutioner ökar chanserna för autonomin att bestå. Något oväntat spelar demokratinivån i centralstaten mindre roll, vilket inger hopp också för autonomisträvanden i defekta demokratier.