Rapport från FN:s Kvinnokommission, New York 26.2-11.3.2005.

FN:s 49:de sessionen av "the Commission on the Status of Women", New York, 26.2.-5.3.

Mia Hanström och Barbro Sundback

Kvinnors rättigheter är fortfarande ingen självklarhet i världen även om man idag t ex i FN talar om humankind istället för mankind.Våldet mot kvinnor är ett globalt problem i krig och i fredstid.

• Sessionen innehåller huvudsakligen två delar.

Den officiella delen där medlemsländerna rapporterar om hur de implementerat Beijing Platform for Action som antogs vid Världskvinnokonferensen i Peking 1995. I diskussionen gjordes också kopplingar till den kommande generalförsamlingens session i september om Milleniemålen (MDGs) samt konventionen om Eliminering av alla diskriminering av kvinnor (CEDAW). Den andra delen är nätverkande och utbyten av ”best practice” mellan officiells och NGO samt tvärsektoriellt. För vår del fick vi mycket bra kontakt med den finska delegationen och fick chans att presentera vårt arbete inom Ålands fredsinstitut och Åland . De var mycket imponerade. Bland annat åt vi middag med delegationen hos den finska FN ambassadören Kirsti Lintonen.

• Kofi Annan öppnade sessionen. I sitt anförande lyfte Annan upp följande punkter.

1. Stärka flickors rätt till utbildning.
2. Garantera sexuell och reproduktiv hälsa för flickor och kvinnor (en halv miljon kvinnor dör av graviditetsrelaterade sjukdomar årligen).
3. Lätta på kvinnors dagliga bördor genom att stärka infrastruktur för anskaffande av t ex vatten, bränsle och mat.
4. Garantera flickor och kvinnor rätt att äga land och ärva.
5. Eliminera ojämställdhet på arbetsmarknaden.
6. Öka kvinnorepresentationen i beslutsfattandet.
7. Öka ansträngningarna att bekämpa våld mot flickor och kvinnor. Det är fullkomligt oacceptabelt och det finns inga ursäkter.

Han menade att jämställdhet är en nyckelfråga i utvecklandet av samhället och freden i världen. Även om man redan idag ser hur stora samhällvinster det är att satsa på kvinnor så är det i grunden en människorättsfråga att flickor och kvinnor lever ett värdigt liv fritt från nöd och rädsla.

• Fredsinstitutet fick sitt paper och tjejgruppsarbetet antaget som ett Statment, ett officiellt FN-dokument.

Detta innebär att dokumentet kommer att distribueras till alla FNs medlemsländer. Den finska missionen var minst sagt imponerad över att vi lyckats med detta.

• FN:s Milleniemål lyftes upp av många som ett viktigt dokument.

Ett dokument att sammanlänka målen för Beijing Paltform for Action med. Detta kan vara ett sätt ytterligare för att driva på jämställdhetsarbete. Når man resultat på FN-nivå är det möjligt att driva frågorna av NGO:s och progressiva krafter på regeringsnivå i de olika medlemsländerna. Målen handlar bland annat om att halvera världens fattigdom och stärka jämställdheten.

• USA fick vika sig till slut.

Det deklarationsförslag som byrån tagit fram var inte revolutionerande. Det gick ut på att man skall slå fast att det man kom överens om i Peking i Platform for Action fortsättningsvis skall gälla. Men det tyckte inte den amerikanska regeringen att var tillfredsställande utan man ville försäkra sig om att kvinnorna inte skall få några nya rättigheter och absolut inte rätt till abort. Det starkaste stödet fick U.S.A av Vatikanstaten. Deklarationen skulle antas på fredagseftermiddagen den 4 mars. Under sessionens inledande dagar fördes ett aktivt lobbyarbete gentemot administrationen in Washington både av amerikanska NGO-organisationer och av FN:s olika medlemsstater. På fredagsförmiddagens hyllningssession för det arbete och de framsteg som hittills gjorts med tal av Nobelfredspristagarna Rigobertha Menchú Tum och Wangari Maathai ( första kvinnan som doktorerade i Afrika , ledare för den gröna röreslen i Kenya ”greenplants movement som startade efter konferensen i Mexico) samt Gertrude Mongella, generalsekreteraren för den fjärde kvinnnokonferens i Peking och specialrådgivare. En hälsning kom också från Helvi Sipila 91 år. Hon var generalsekreterare för den första världskvinnokonferensen 1975. I inledningen till sessionen kunde ordförande meddela att USA vikt sig och att deklarationen skulle antas under eftermiddagen. Konferensen blev på det planet inget bakslag. Beijing Platform for Action ger alla länder stora möjligheter att utveckla jämställdheten.

• Svenska sexköpslagen är unik och fick ovationer i Generalförsamlingen när den svenska jämställdhetsministern höll sitt anförande. Trots att man inte får applådera!

Sexköpslagen ses som en del i arbetet att bekämpa sexslavhandel. Den betonar att sexköp inte är en affärsuppgörelse mellan två jämlika parter. Kvinnan är i en underordnad position jämfört med mannen och det är oacceptabelt att flickor och kvinnor skall ses som varor som kan köpas och säljas.

Svenska delegationen hade också valt att ha ett ”side-event” och presenterade sitt arbete med att genomföra lagen och hur den fallit ut efter att den antogs 1999. Med på sessionen var fd jämställdhetsministern Margaretha Winberg, nuvarande jämställdhetsministern Jens Orback och ministeriets expert Gunilla Ekberg. De visar sig att lagen har stöd av mer än 80 procent av befolkningen, prostitutionen har minskat och det finns inga bevis för att prostitutionen har flyttat in på internet från gatan. Dessutom står det helt klart att Sverige blivit ointressant för maffian och hallickar som inte vill etablera sig i ett land med med lagar som begränsar deras verksamhet.

• De nordiska ministrarna med Finlands hälso- och sjukvårdsminister Sinikka Mönkäre presenterade några projekt som länderna arbetat med på temat Ungdom och jämställdhet.

• Idéer för framtiden
  1. Nätverka med de finska riksdagskvinnorna om sexköpslag i Finland.
  2. Fortsätta arbetet med iländer i forna östeuropa med att stärka flickor och kvinnor, bland annat med tjejgruppsarbete.
  3. Stärka jämställdhetsarbetet med inriktning på pojkar och män. Vid flera tillfällen under sessionen betonades vikten av att undervisa pojkar och män i mänskliga rättigheter med ett könsmaktsperspektiv.
  4. Arbeta med föreberedelser inför nästa konferens vilket bland annat innebär att följa upp de olika internationella kontakter som skapats under sessionen och se vart de leder. Eventuellt samarbete vid en framtida konferens t ex genom att genomföra ett eget side-event där tjejgruppsarbetet och eventuellt ett killgruppsarbete presenteras.

Mariehamn den 8 mars 2005