Reflektioner från FNs Kvinnokommission och pågående förhandlingar

Stockholm 12.3.2013

Förra måndagen, den 4 mars 2013, började FNs 57:e kvinnokommission (Commission on the Status of Women, CSW)  med temat ”förebygga och eliminera allt våld mot kvinnor och flickor”. Ålands fredsinstitut har deltagit i New York tillsammans med 6000 andra representanter från hela världen. Under CSW hålls diskussioner i FN samtidigt som hundratals sidoevent arrangeras av t ex NGOs, medlemsstater eller FN organ. Parallellt med arrangemangen pågår förhandlingarna (bakom stängda dörrar) kring CSWs slutdokument, ”agreed conclusions”.

Det finns stor press på att leverera i år eftersom förra året blev ett misslyckande då staterna inte kunde komma överens om ett slutdokument. När förhandlingarna börjar utgår man från ett första utkast, ett så kallat draft zero. Årets första utkast anses av många progressiva stater hålla hög nivå vilket bådar gott för ett bra slutdokument. Dock är förhandlingarna mycket tuffa och det finns allianser av olika stater som motsätter sig många av formuleringarna i utkastet och som vill ha in nya formuleringar. Till exempel Vatikanstaten, Iran, Ryssland och Egypten har lobbat för att stryka ”gender based violence” (könsrelaterat våld) som begrepp ur dokumentet samt för att försvaga alla formuleringar som har att göra med kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter. Det finns också länder som vill ha in formuleringar om att hänsyn måste tas till tradition, kultur och religion i relation till formuleringar om t ex ”early marriage” och ”forced marriage”. 

Målet med årets slutdokument är framförallt att försvara redan överenskomna internationella dokument så som handlingsplanen från den fjärde kvinnovärldskonferensen, 1995 i Peking. Förhandlingarna handlar till stor del om språk och formuleringar och man försöker lyfta fram sådant som redan är ”agreed language” (inom FN), t ex formuleringar från handlingsplanen. De progressiva staterna tillsammans med kvinnoorganisationerna på plats framhåller till exempel att det bör stå att ”all Memeber States reaffirm and strenghten their commitment to all existing international instruments” istället för ”recall their commitment…”. På ett regionalt möte för NGOs från Europa och Nordamerika framhölls också att formuleringarna kring prostitution bör grunda sig på 1949 års konvention där det står ”prostitution and the accompanying evil of the traffic in persons for the purpose of prostitution are incompatible with the dignity and worth of human persons”, varför terminologin i utkastet om ”sex work” och ”forced prostitution”, inte är ”consistent with UN language”. Det är dock inte bara progressiva stater eller kvinnoorganisationer som använder sig utav denna strategi, utan också de stater som vill försvaga dokumentet föreslår ”agreed language” från andra FN sammanhang, varför denna förhandlingsstrategi också mött motstånd.

Det kan verka som att dessa detaljerade språkfrågor är triviala, men dessa formuleringar kommer i allra högsta grad att påverka både den globala diskursen, hur stater jobbar med frågan om våld mot kvinnor på nationell nivå, samt hur FN fortsätter sitt arbete.  Under veckan i New York hörde vi åtskilliga gånger parollen: ”No document is better than a bad document” och blir agreed conclusions ett för svagt dokument blir det otänkbart för bland annat EU och Norge att skriva på det. Men förhoppningsvis slipper vi en repris på förra året!

Draft zero (första utkastet) finns här.

Se fredsinstitutets uttalande som sänts till kommissionen i pdf här.

Uppföljande kommentar 12.4.2013:

Lyckade förhandlingar

Kring vissa ämnen har det varit speciellt tuffa förhandlingar, två exempel är kvinnors reproduktiva och sexuella rättigheter samt skrivningar om att tradition, kultur eller religion inte får stå i vägen för bekämpandet av våld mot kvinnor på alla nivåer i samhället. Skrivningar om båda finns med i slutdokumentet, om än med vissa reservationer. Vidare framhålls behovet av tillförlitlig statistik och data gällande så väl våld mot kvinnor som jämställdhet generellt samt att vi behöver en systematisk och holistisk approach. Bara det att medlemsstaterna i år kom fram till en överenskommelse är glädjande, med tanke på förra året då förhandlingarna strandade. Huruvida medlemsstaterna är framgångsrika i att implementera förslagen återstår dock att se.