Inom projektet har fredsinstitutets team av jurister arbetat med omfattande analyser av staternas språkpolicy och rättssystemens syn på flerspråkighet och språklig mångfald. Fredsinstitutets direktör och docent i folkrätt Sia Spiliopoulou Åkermark har även varit ansvarig för att leda arbetet med projektets slutrapport där forskningsresultaten utvärderas. Det tvärvetenskapliga samarbete inom ELDIA har resulterat i ett omfattande empiriskt material och i ett verktyg för att undersöka språkvitalitet som kallas för ”European Language Vitality Barometer” eller kort ”EuLaViBar”. ”Barometern” tar hänsyn till möjligheter, kapacitet, önskemål och språkprodukter inom områdena utbildning, media och lagstiftning. Syftet är att visa hur livskraftigt ett språk är och var insatser behövs för att (åter)vitalisera språket.
Institutet för finsk-ugriska språk vid universitet i Wien stod som värd för ELDIAs slutkonferens den 10 och 11 juni. För första gången presenterades då forskningsresultaten för alla 14 språkgemenskaper som undersökts samt EuLaViBar-utfallen. Konferensen var dock mycket mera än en presentation av forskningsresultaten. ELDIA har givit ett stort bidrag till forskningen om minoritetsspråk, från ett sociolingvistiskt såväl som från ett juridiskt perspektiv och har väckt intresse hos många forskare världen över. De tre gästtalarna Prof. Ruth Wodak, Prof. François Grin och Michel Strubell samt en rad unga forskare som presenterade sina egna studier om minoritetsspråk under konferensens rubrik ”Maintaining Languages, Developing Multilingualism”, hade tillfälle att diskuterade ELDIA-forskningen samt synen på minoritetsspråk och flerspråkighet i dagens globaliserade värld.
Precis som ELDIA-forskningen visar upplever många forskare att liten uppmärksamhet ägnas åt flerspråkighet och att minoritetsspråk sällan anses som en tillgång för språklig mångfalt i samhället. Den juridiska forskningen inom ELDIA visar att språkliga rättigheter i alla länder som undersöktes förblir knutna till begränsade områden och att den utökade mobiliteten inom Europa och förflyttning till urbana centra har hittills inte lett till en revidering av den så kallade territorialitetsprincipen. Det förekommer också stora skillnader inom enskilda länder när det gäller språkgemenskapernas situation, de språkliga rättigheterna och policyn som tillämpas. Icke-diskriminering är den vanligaste ansatsen när det gäller språkfrågor medan det offentliga stödet för minoritetsspråkets utveckling är begränsat. I vissa länder finns det dock en tendens att begränsa språkbruket även inom det privata och gränsen mellan den privata och offentliga sfären utsuddas på ett sätt som är till nackdel för till minoritetsspråken. Trots att flerspråkighet och språklig mångfald ofta beskrivs som ett mål på europeisk och nationell nivå är dessa abstrakta förklaringar inte synliga inom lagstiftningen. På policynivå framstår minoritetsspråk inte sällan som ett problemområde. Den empiriska forskningen visar att det svaga offentliga stödet för minoritetsspråk under många decennier har lett till att minoritetsspråken används mindre aktivt även inom det privata och att återvitaliseringsinsatser behövs för att möjliggöra flerspråkiga liv för minoritetsspråkens talare.
ELDIA forskningsresultat har publicerats på ELDIAs hemsida som arbetspapper, i nyhetsbrev och som riktade policy briefs till centrala intressenter såsom språkgemenskaperna och politiker. Materialet finns att ladda ned gratis här. Slutsatserna kommer att presenteras även i Bryssel den 28 juni under en workshop till vilken intressenter från de europeiska institutionerna är bjudna.
Projektet har finansierats av Europeiska Kommissionens sjunde ramprogram för forskning.
