Augusti 2012
|
|
|
|
Sia Spiliopoulou Åkermark är docent i folkrätt, fredsinstitutets direktör och ansvarig för forskningsverksamheten. Bloggen skrivs av Fredsinstitutets nuvarande eller tidigare personal, gästforskare och styrelseledamöter eller av inbjudna gästskribenter. Åsikterna är författarens egna. |
På senare tid har de åländska tidningarna haft artiklar som tangerar frågan om det militära och krig. Flera artiklar har handlat om de åländska ungdomar som saknar eller har förlorat sin hembygdsrätt och som har kallats in till den finska armén. I dessa artiklar utgår man ifrån grundpositionen i självstyrelselagen om att personer med hembygdsrätt ska undantas värnplikten. I artiklarna om militärtjänstgöringen i Finland ger man intryck av militären såsom något problematiskt och negativt från en åländsk horisont.
I samma andetag anammar dock mediarapporteringen i Mariehamn en krigsromantiserande ståndpunkt när man beskriver andra händelser och fenomen. Två exempel kom upp under augusti månad. Mariehamn fick besök av den svenska minsveparen M20 som beskrivs som en ’smäcker skönhet’ och ’krigsdam’. Fartyget har i flera år varit utbildningsfartyg för den svenska marinen och ägs numera av svenska statens maritima museer. Även robotbåten R 142 Ystad besökte Östra hamnen i förra veckan. Om den får vi läsa att varje hamn i Östersjön fanns inprogrammerad i dess robotar och torpeder under det Kalla kriget. Den, precis som M20 och de två andra motortorpedbåtarna som besökte oss, drivs av ideella föreningar som består huvudsakligen av pensionerade militärer och har svenska kungen som hedersmedlem. Av Ålandstidningens faktaruta framgår att R 142 Ystad, byggd 1976, var verksam fram till 2005 och är fortfarande klassad som krigsmateriel av EU och ’får därför inte ägas av privatperson’, utan ägs även den av svenska statens maritima museer. I artiklarna om fartygsbesöket är det elegansen och de tekniska finesserna som dominerar rapporteringen.
Tisdagen den 28/8 rapporterar Ålandstidningen om Bootcamp-träning som anses enligt rubriken vara som att ’träna i militären’, dvs gå upp i ottan, hård fysisk träning, fystest, sex veckor, tre gånger i veckan, ’kräla i grus’, ’inspirationen kommer från militären’ och har ’spridits över hela världen’; ’precis som i militären hjälps man åt’. Jag tror inte att reportaget har i åtanke de underjordiska militära träningsläger från olika, mer eller mindre våldsamma, rörelser runt om i världen. I tidningarna och på nätet marknadsförs allt oftare så kallad MMA-träning (står för mixed martial arts, dvs blandade kampsporter) och även formen MFT (military fitness training). Kamouflagefärgade t-shirts får gärna användas vid träningarna, sägs det.
Krigsromantik och föreningar eller företag som anammar den har alltid funnits och kan inte förbjudas. Militär kapacitet är nödvändig för att säkerställa och försvara Ålands demilitarisering och neutralisering. Militära skolfartyg är ett gränsfall i förhållande till demilitariseringskonventionen, i alla fall om fyra av dem finns i åländska hamnar samtidigt och några är klassade som krigsmateriell. Men stark sammanhållning, skönhet och god fysisk kondition kan skapas på många andra sätt än genom förankring i militär disciplin och smäckra vapen. Ålands demilitarisering och neutralisering är ett alternativ till en ny våg av militär upprustning som märks över hela världen. Kunde och borde inte demilitariseringen vara bättre förankrad i hela det åländska samhället?
