Slutet på Kalla kriget avslutade fyra årtionden av militär konfrontation mellan Öst och Väst. Ändå har inte slutet på denna kamp inneburit ett slut för väpnad konflikt. Våldet har snarare omlokaliserats från mellanstatliga relationer till mellan-samhälleliga relationer. Vi rör oss bort från den Clausewitziska treenigheten med stat, armé och folk. Konflikt mellan nationer har bytts ut mot etnisk-politisk krigsföring, där nationella gränser inte längre har en central plats.
Det argumenteras i boken att traditionella Clausewitziska statssponsorerade förhandlingar och medling som ett sätt att lösa konflikter huvudsakligen syftar till att hålla tillbaka våldet på ett territroium, genom att lösa de djupa orsakerna till etnopolitiska konflikter. Nya sätt att tänka och alternativa metoder behövs för att hantera konflikter. Genom att studera teorin bakom konfliktlösning, utmanar boken de pessimistiska synen på möjligheterna för konfliktlösning efter Kalla kriget, och argumenterar att det finns modeller för konfliktlösning och konfliktförebyggande som passar hantering av etnopolitiska konflikter.