Ålands fredsinstitut jobbar både praktiskt och med forskning rörande freds- och konfliktfrågor i vid bemärkelse och med utgångspunkt i Åland och dess särställning. Institutet fokuserar på självstyrelseformer, minoritetsfrågor och säkerhet.
Fred och konfliktlösning
Ålands fredsinstitut anser att fred innebär mer än bara ”avsaknad av krig”. Fredsarbete innebär att motverka inte bara militärt våld, utan även andra former av så kallat ”strukturellt våld” som hindrar människor från att utveckla sin fulla potential. I fredsarbete ingår också att skapa möjligheter för aktivt deltagande i samhället och fredlig konfliktlösning såväl på individuell som på strukturell nivå. Ålands demilitarisering och neutralisering är en central beståndsdel i det arrangemang som vuxit fram under mer än 150 år, och kan betraktas som ett exempel på fredsbyggande på strukturell nivå.
Åland och Ålandsexemplet
Ålands fredsinstitut grundades 1992 främst med hänvisning till behovet av en organisation som kunde dels bevaka och dels analysera Ålands speciella status som självstyrt, demilitariserat och neutraliserat. Denna roll är fortfarande central i fredsinstitutets verksamhet.
Det internationella intresset för Ålands självstyrelse är stort. Grupper besöker Finland för att studera Ålandsexemplet och Åland presenteras utomlands. Ålands fredsinstitut medverkar aktivt i detta, och efterfrågan på institutets kunskap och expertis ökar. Ålands fredsinstitut är pådrivande i diskussionen om tolkningen och tillämpningen samt i den kritiska granskningen av internationella avtal och nationell lagstiftning som reglerar Ålands särskilda ställning.
Fredsinstitutet verkar på Åland med Åland som geografisk utgångspunkt, och koncentrerar sin verksamhet till Åland, Norden och Östersjöområdet. Institutet har också viss expertis gällande Kaukasus, och har i sitt kontaktnät även personer med expertkunskap om andra områden.
Säkerhet
Ålands fredsinstituts inriktning på säkerhet rör frågor om såväl militär säkerhet som mänsklig och social säkerhet. Ålands demilitarisering och neutralisering är fortfarande i behov av analys och bevakning i ljuset av nya säkerhetspolitiska situationer. Effekten av bekämpningen av terrorism på nu gällande säkerhetsbegrepp är tydlig och omskapar den redan tidigare tveksamma distinktionen mellan ”fred” och ”krig” samt mellan ”militär” och ”civil” eller ”polisiär” verksamhet. Säkerhetssituationen i Östersjön och Ålands demilitarisering påverkas även av den fortsatta diskussionen om ett europeiskt och nordiskt försvarssamarbete. Etniska konflikter, som ofta är interna, förekommer både inom den i vidare bemärkelse europeiska kontinenten och i övriga världen. Kopplingen mellan identitetsfrågor, inklusive religion, och konflikt kommer sannolikt att bestå och förstärkas i framtiden.
Självstyrelse
Territoriella och icke-territoriella autonomiarrangemang fortsätter att utvecklas inom ramen för den konstanta spänningen mellan centrum och periferi. I Norden har vi dels de autonoma öarna, d.v.s. Åland, Grönland och Färöarna, dels viss autonomi för samerna i angelägenheter som rör dem och deras traditionella territorier. I Europa i övrigt fortsätter decentraliseringen, regionaliseringen och autonomifrågorna att diskuteras och utvecklas i både gamla och nya stater. I många av dessa arrangemang kombineras den politiska självstyrelsen med olika former av stöd och rättsligt skydd för språk och identitet. Trenden bekräftas och förstärks genom EU:s betoning på ”medborgarnas Europa” och subsidiaritetsprincipen.
Minoriteter
Frågan om kulturella minoriteters deltagande i de demokratiska beslutsprocesserna är en av de mest brännande frågorna efter andra världskriget och i synnerhet efter 1970- och 1980-talets identitetsrörelser världen över. För Norden är frågan hur man kan förena ett egalitärt välfärdssamhälle med ett erkännande av kulturell specificitet och stöd för språk och identitet. Frågor om hur identiteter skapas och om deras beståndsdelar, om lagstiftning och konstitutionell praxis, liksom frågor om sambandet mellan internationell och nationell utveckling är områden där Ålands fredsinstitut har lång erfarenhet, inte minst tack vare Ålandsexemplets potential som analysobjekt.
